Annonser
The Tallest Man on Earth
Man behöver utsättas för nya intryck.
Det gjorde jag i söndags.
Gick på konsert med ganska outforskad artist.
The Tallest Man on Earth.
Det, mina vänner, golvade mig helt.
Denne man, en dalmas som gjort stor karriär i USA och lite varstans, med en klockren röst och ett briljant gitarrspel och en americanadoftande låtskatt.
Jag hade missat honom.
Han intog en fullsatt salong och förtrollade oss alla som kommit för att lyssna.
En intensiv, ödmjuk, vass, brinnande passionerad artist.
Det var intrycket. Man häpnade. Vilken glöd! Vilken jävla chock, på ett positivt sätt!
Fan-tas-tis-ka låtar! Enormt gitarrspel, helt ensam på scenen. Självsäker, skuttande runt som en narr, som mitt kära sällskap uttryckte det.
Jag har inte gått och sett och hört så mycket livemusik som jag gjort sedan i somras, då jag började umgås med den kära kvinna som jag träffat och trivs med.
Det här var ändå det bästa hittills i vår kulturella gemenskap.
The Tallest Man on Earth, döpt till Kristian Matsson. Kolla upp honom om ni missat.
Jag minns första gången jag hörde en låt med karln. I somras, under en bilresa. Tänkte: det låter som en ung kaxig Dylan. Det var förstås inte helt rätt, men så sa mitt första intryck. Det visade sig att denne sångare så klart har hämtat mycket av sin inspiration från Dylan, Guthrie och de klassiska singer/songwriters som verkat i de fårorna.
In the poor mode
Den känslan, är inte hälsosam. Att inte ha råd. Att ha kniven mot strupen. Att vänta i veckor på lön, som man vet kommer att försvinna snabbt igen.
Det finns hål att fylla igen efter jul. Jag vet, man ska inte jobba så. Spara före, inte köpa på kredit. Men jag har inte en stark ekonomi. Har aldrig haft egentligen men det har varit okej. Tidigare delade man kostnader med någon. Nu är det en kamp. Det kivas om vem som ska stå för diverse notor, och jag har varit för mesig åren efter separationen. Tagit över löpande utgifter på ett ojämnt fördelat sätt. Dumt. Mycket dumt. Tag lärdom, dela upp allt noga och anlita expert om möjligt! Om du hamnar där någon gång.
Sedan är livet som singel med bil, lägenhet, barn förstås dyrare än när två delade på’t som förr.
Jag har haft en långsiktig plan över tid som rullar på. Att smyga tillbaka kostnader så att det blir rättvisare. Det tar sig allt mer. Men är inte i hamn än. Det gnölas och förhandlas – tar stopp, tigs ihjäl, återupptas. Senast har jag satt in tunga hotet, att gå via FK. Få se om det tar skruv…. var inte populärt märkte jag.
Då funkar det så, att FK betalar mig, andra föräldern betalar till FK. Inte så lätt att snacka bort då… men skapar ju inte en bra stämning (fast det har vi inte ändå).
Bostaden är en tung post i balansräkningen. Väger mellan att söka nytt och ligga still där jag bor, i ett par år. Säljer jag så blir det nog en okej affär. Men det har varit för många uppbrott senaste åren. Jag, och barnen, behöver stabilitet. Så känns det oftast. Även om jag regelbundet drömmer på Hemnet om en rymlig villa utanför stan…
Nåja.
Jag har kärlek i mitt liv igen. Det är fint!
Jag rider ut denna pengasvacka.
Livet är gott. I det stora hela.
Jag hittar styrkan. I naturen, i musiken, i kärleken.
Ett makalöst år ändå
Jag har tänkt flera gånger om det här året som var 2018, att det var ett bra år.
Det har hänt mycket. Jag har gjort mycket. Det har mestadels varit bra saker.
- Gjort en fjällvandring med äldste sonen till Kebnekaises, om inte topp så midja…
- Deltagit i en triathlon-motionstävling för första gången (simma, cykla, springa).
- Sett Lars Winnerbäck spela live i piskande regnstorm.
- Cyklat en fantastisk fjälltävling i ett hett soligt Härjedalen (på hemvägen körde jag genom ett åskväder som nog inledde skogsbrandsommaren).
- Lärt mig nya saker på jobbet som varit kul och utvecklande (videotrix främst).
- Skaffat mig en ny heldämpad cykel som lyfter min skogscykling rejält.
- Och så det mest fantastiska – jag har träffat en kvinna som jag bara tycker allt mer om, som jag tror det kan bli något långvarigt ihop med. Det hände liksom bara (nåja, med viss hjälp av dateforum) och har rullat på. Jag vet inte vart det bär, det kan vara en fin tid som tar slut eller en tid som inte vill se någon ände.
Fantastisk passage under Fjällturen mellan Funäsdalen och Ramundberget ser ni nedan vid 14 minuter! (Inte min film och mitt Youtube-konto, för kännedom, jag lånar bara!)
Puh – julen är över
Firat jul med tre barn hemma.
Ensam vuxen. Allt ansvar för mat, trivsel, påhitt, etc. Ingen släkt, inga besök. Vi fyra bara.
Det var mysigt. Det var också ganska intensivt. Vem fixar och tänker och ligger lite före? Jag. Vem plockar undan, tvättar, kör disk? Jag.
Kidsen slappar och mumsar, kivas lite, busar, skrattar. Härligt med jullov. Jag har en vecka ledigt också. Behövligt. Jag är trött och sliten känner jag.
Vi gick julpromenad och jag har åkt lite skidor. Underbart vinterväder. Snö på träd, mild temp, soligt. Som i en julsaga!
Det var med viss lättnad som julaftonen blev till kväll och en rad givna moment var avklarade. Ett år till nästa…. då är det nya tag, kanske helt andra ramar.
Visst var det en bra julafton. Dock viss tomhet, över att vi är så få. Om än jag tycker det är skönt att slippa resa på julhelgen. Och ingen reser hit. Vi har inte sovplats för gäster ändå…. jaja.
Man får lära sig att leva med känslan av otillräcklighet tror jag. Jag gjorde vad jag kunde och det blev nog gott nog. Vi har haft kul, haft en del skratt och tid tillsammans. Det är fint. Insta och Fejan som berättar om andras släktkalas till julfirande får man bara strunta i. De har nog sina bekymmer också, inte bara ”jullycka™️”
Nu blickar jag fram emot nyårsafton – firas utan mina barn men med flickvän och hennes gäng. Blir kul!
Avalon
En av de coolaste och mest avkopplande låtar jag vet: Avalon med Roxy Music.
Bryan Ferry. Eleganten. Posören.
Den underbara körsångerskans wailande på slutet. (Kul story på slutet om henne här).
Perfektion.
…minns en loj skön fredagskänsla på högstadiet, nian, gympaläraren spelade låten och eftermiddagssolen sken in genom fönstren i gympasalen… den känslan….
Den svulstigt tunga 80-talsvideon känns inte helt bekväm idag. Aldrig sett den tidigare tror jag…
Må bra-helg
Man ska göra saker som man mår bra av.
Vara ute i solen.
Åka skridskor på glasklar sjöis.
Vara med någon man tycker om.
Dricka varm glögg på en brygga.
Skratta och prata om stort och smått.
Såna saker.
Honung
Den här låten med fantastiska Robyn har varit en starkt värmande pärla denna höst.
Den får mig att tänka på den kvinna jag kommit nära.
DOKUMENT: Oboy-krisen
Hej Sverige. Finns ni kvar där ute? Ni var ju så nära att gå under för två månader sedan. När Oboy-krisen slog till och förlamade landet. Minns ni?
Inget var sig likt. Hur skulle skolbarnen överleva, utan sin dos av Oboy efter skolan? Så här såg det ut i Aftonbladet:
Storyn blev medial i slutet av augusti 2018, när Aftonbladet brassade på om att det rådde stor brist på Oboy i hela landet. TT nappade, och nyheten spreds till tidningars webbsidor runt om i landet, alla medier med näsa för vad som är nära läsarna gjorde en ”grej” av detta faktum. Att en specifik leverantör av en sockerstinn chokladdryck hade leveransproblem.
Det är något som luktar lite illa där. Det är möjligt att det var en riktig leveransproblematik för företaget bakom drycken. Det är också möjligt att det hela var en PR-kampanj som medierna spelade med i. För att de visste att folk skulle älska denna story, en ”kris” som inte är så jobbig men en riktig snackis. Och för att Oboy är ett så känt ord, ett tydligt varumärke, en produkts namn som ”blev” drycken. Ungefär som att ”tugga toy” var samma som tugga tuggummi när jag var barn (länge sedan). Ni hajar. Vilka fler sådana produkter har vi? Kommentera gärna.
För vi alla vet nog, att det finns andra chokladdrycker i butikerna. Och att det går att blanda egen drickchoklad med mjölk, socker och kakao. (AB gjorde faktiskt en sådan vinkel, genom ett initiativ av räddningstjänsten som egentligen ville informera om brandsäkerhet, men ändå…) Ändå: en Oboy-kris.
Google har en sökfunktion för trender i sökningar, Google Trends. Där kan man se att krisen som härjade Sverige gick över ganska snabbt. Denna sökfunktion brukar smittskyddsläkare använda för att se hur influensa-sökningarna ökar varje vinter – det brukar stämma ganska bra med hur sjuka folk är ute i riket.
Google Trends avslöjar rätt tydligt: Oboy-krisen var snabbt övergående. Ungefär när medierna slutade skriva om saken, var den över. (100 är lika med högsta intresse, 50 är halverat intresse etc).
Kanske var det inte mer än så att medierna, det vill säga journalistskrået jag tillhör, särskilt de kommersiellt inriktade medierna, visste att de hade en klickis. Något som når ut, väcker nyfikenhet, ger trafik online. Inte mer än så. Men det gäller att vara lite varsam tycker jag. Minns Tommy Black… alltså när PR blir nyheter.
Och minns alla riktiga kriser där ordet är befogat. När vi gör en kris av en ickekris, försvinner ordens betydelse till sist. Spara krisordet till rätt tillfälle.
Det påstods att folk köpte Oboy på Blocket för tusentals kronor. De där till salu-annonserna ligger ännu kvar. Jag tvivlar på om de sålde sin Oboy och glömde ta bort annonsen – eller om det kanske helt enkelt inte var någon som köpte Oboy för ockerpriser. Dock ska tilläggas: de annonser jag ser vid en spaning nu, har lagts ut efter att kris-peaken lagt sig. Kanske var det lycksökare som kom in för sent i matchen bara?
En sak jag ser nu, som inte varit lika smaskig att hugga – än – för massmedierna. Att Oboys Facebook-sida har fått in en del klagomål på hur produkten blev efter deras nya leveranser kommit igång. Kanske är det bara en tidsfråga innan Aftonbladet kommer med nya Oboy-krisen? ”Oboyen klumpar sig – kris i landet”
Kanske är hela Oboy-krisen bara ett exempel på så kallad infotainment, där lättsmält information som flyter in i det kommersiella pumpas ut av journalister, bara för att man vet att det kommer att få spridning. Ingen blir skadad av det, tänker man. Men det är inte riktigt sant. Förtroendet för massmedia och journalistik blir nog inte stärkt av sådan här plojjournalistik. Och någon vinner säkerligen på detta: de kommersiella aktörerna. Oboys ägare Mondelez, exempelvis. De räknar nog hem ruschen efter Oboy i kronor och ören för fullt just nu. Bästa försäljningshösten någonsin?
Med detta har jag lättat mitt journalistiska samvete, gjort en privatspaning och serverar den nya chokladdrycks-sörjan i ett välblandat glas, för hugad massmedia att kasta sig över för en lite kritisk uppföljning måhända.
Men spara gärna de värsta katastrofrubbarna till riktiga kriser och katastrofer. De kommer att behövas, säkerligen.
Love is all you need
Haft en skön helg med massa kärlek.
Tänkt att jag är en tursam en. Som har fått och får uppleva detta fina i mitt liv igen.
Och däremellan lyssnat på Beatles. Nostalgitrippat.
En bra helg!
