Att få veta att någon saknar en
Saknar mej
Det var länge sedan
Känslan det ger
😊
Annonser
Nya dörrar öppna
Inlägget Charm berättade om en ny kontakt.
Vi har setts nu. Två gånger.
Jag tänker ”hold your horses” men det är en bra känsla i denna nya bekantskap.
Vi kommer att fortsätta ses, och har en del kontakt.
Vad det leder till, vet man inte än.
Men bara vetskapen att detta kunde hända är upplyftande. Oavsett.
No limits, no fear
Jag har varit lite nöjd på senaste tiden.
Jag har gjort en bra ekonomisk upphämtning, av en situation som var kärvare för ett år sedan.
Hade ett amorteringsmål, det är uppnått exakt i tid. Hade lite flyt, fick en extra oväntad peng och den kom till användning.
Nu ser jag sommaren an, med tillförsikt.
Inga storvulna långresor på gång.
Men det kommer att vara stabilt, det jag gör, på egen hand och med barnen.
Vad rubriken syftar på?
Tja. I fjol hade jag en kreditgräns vars avgrund jag kämpade mot, i år har jag inga sådana problem alls utan står stadigt på egen kassa.
Ligger bra till. Känns skönt.
Charm
Skriver med en person.
Charmas av henne.
Antingen är jag lätt utsvulten på respons,
Eller så är hon det. Charmig.
Trivsam känsla ändå.
Mer vet jag inte nu.
Njuter av stunden. Ögonblicket.
***
Helgen som gick blev minnesvärd.
Två dagars cykeläventyr med gammal god vän.
Svett, flås, puls, mjölksyra i låren.
Skratt, bus, vara grabbiga som bara gamla vänner kan.
Solsken, eld, fågelsång,
Nattsittning vid brasan.
Stugliv. Whiskyhutt.
Det var livet på en pinne kan man säga.
Nattvila välkommen
Lägger mig i bäddsoffan
Trött men nöjd
Skymning efter gassande varm dag
Balkongdörren får stå öppen inatt
Gardinerna fördragna
Norrländsk försommarnatt ute
Ljuset är här igen
Bilar väser förbi ute på gatan
Barnen sover, andas lugnt i sina sängar
Imorgon kommer snart
Alltid imorgon
Godnatt för idag
Turbulens
Det strular lite för en son.
Som skilda föräldrar kommer man då lätt i olika positioner.
Hur saker SKA HANTERAS.
Ska det vara HÅRDA TAG eller mjuka?
Oj, vilken pajkastning det blir kring detta.
Idag skenade det igen, när sonen gjort en dum grej.
Föräldrarnas samtal om detta blev till en batalj om allt som vi var oense om.
Om vem som faktiskt tjatat om detta dåliga beteende jättemycket – som nu fick rätt. Typ…
Jaja.
Det är en stund i livet som snart ligger långt bort.
Och det är ju inte hela världen.
Men oj, vad man har mycket inom sig, som kan bubbla fram.
När provokationerna börjar hagla.
När känslorna svallar.
När man inte längre håller inne det man tänker.
Det handlar i botten och grunden om hur sonen mår.
Hur vi hjälper honom vidare.
Han är i en tuff passage i livet. På flera sätt.
Jag försökte prata med honom om det.
Att det här är tufft, en tuff tid, det kommer att bli bättre.
Två noteringar
Två saker från senaste dygnen.
Såg av en slump, sen tv-tablå nattetid, amerikanska lättsamma relationsfilmen Liberal Arts. Med risk för att verka som en slemmig övre medelålders med smak för unga damer, men det var en charmig historia om hur en 35-årig man och en 19-årig tjej fick kontakt – men det slutar inte som man tror. Det är en ganska moralisk film, men den var charmig i sin enkelhet. Och ställer en del intressanta frågor, som jag kan relatera till i min situation i livet.
Och så ser jag nu att gamla popgudarna ABC (nåja, är väl bara Martin Fry kvar) (The Look Of Love, ni vet) kommit ut med ny skiva på Spotify. En jazzig historia. Really?! Jag gapar. Men går in på Twitter och ser att Spotify nog gjort en rejäl tabbe i denna taggning. Det är inte ABC as we know it, utan något helt annat bakom denna skiva. Jag andas ut. Men det hade inte varit helt omöjlig kombination, ABC har snuddat vid jazzen flera gånger i sina poplåtar. Fast denna jazz-sliskiga variant var nog lite too much…
Knas i bollen
Jo så här då. Veckan som är nu var en utmattad vecka. Det kom som ett brev på PostNord, alltså. För veckan innan var en dryg kvällsvecka, sju kvällspass på raken med en explosion av arbetskoncentration på den avslutande helgen.
Måndag ledig. Räckte inte för att återhämta sig.
Tisdag-onsdag jobb. Trött jobb.
Slängde in en sparad kompdag torsdag, har varit hemma torsdag till söndag. Med ett syfte.
Att Komma Igen.
Det gör jag, men det har varit tufft. Jag kände det lite som att skallen fick sig en overdose av för mycket av alltihopa, pyntat med jobbmegados från Hell. Det liksom blev en tydlig skillnad.
Jag vet inte, är det i gränslandet till de som går in i väggen? De som bara tar slut. Jag kände lite, lite, lite så i veckan. Det tog slut. Alla röster omkring blir jobbiga. Man får ökad stress bara två personer försöker prata samtidigt med en.
Nu har jag ägnat lång-weekenden åt följande:
Att vara asocial (det är ju inget nytt i och för sig).
Att inte följa mina vanliga nyheter (som jag jobbar med).
Men däremot, att vara ute, att träna lagom men varje dag. Längdåkning och cykling.
Att få lite vårsol på mig.
Att sova ut (det är svårare än man kan tro i min ålder).
Det är nog ingen fara denna gång. Jag känner mig på väg tillbaka, och imorgon börjar jobbet igen.
Men det gäller att vara vaksam.
Att inte göra för mycket.
Att inte ta åt sig för mycket av jobbet. Att vara lagom medelmåttig, hålla en tillräckligt låg standard för att orka men tillräckligt hög för att hålla hjulen i rullning så att säga.
Jag brukar tänka och säga att jag håller en hög lägstanivå. (Men är sällan i toppskiktet.)
Jag kanske borde sänka den, lägstanivån…
Work hard, hard work
Slut efter tuff kvällsvecka.
Tuffast på slutet: helgpasset.
Idag: ledig, sov länge, utan ork.
Imorgon: jobba igen.
Lämnade jobbet i söndags kväll med ett skickat mejl till överordnade om ohållbara orimligt tunga helgpass.
Lär bli prat om det imorgon.
Bring it on… Jag står för det. Flera med mig också.
Billiga lösningar kortsiktigt, är ohållbara långsiktigt.
Kaffestund
Någon gång i månaden sätter jag mej på ett kafé och bara hänger en halv eller hel timme.
Gjorde det idag, innan jobbet.
Skön känsla.
