Missa inte Pacino

Borde-se-film i kväll! Rekommenderar filmen Insider i kväll, med Al Pacino och Russel Crowe som sätter blåslampan på tobaksindustrins lömska agenda. Hoppas jag kommer ihåg att titta/banda in. Värd att se om.

Annonser

Husköp som rock’n’roll

Det är som rock'n'roll i kroppen. Vi har skrivit på för ett radhus!
Äntligen ett hus till vår familj, till bra pris, i bra läge, med rätt förutsättningar. Vi går från 75 kvm till 119 kvm, kanon för oss fem. Ett lugn har spridit sig, efter år av vånda.
Enda abret är att det dröjer till hösten innan vi får flytta dit.
Men ändå; som vi har letat, ältat, tvekat, sökt, inte haft mod, inte haft råd, etc. Och så får vi chansen, bara så där, att köpa direkt av säljarna. Slippa mäklarnas budgivningar (jo, vi har varit med på några…). Säger bara: långnäsa, era rackare. Vi har köpt hus utan er!

Vårtecken: James tillbaka

De är manchestervågens kanske bästa men minst kända band. För första gången på sex år ska James spela live igen. Tyvärr bara på brittiska öarna, men ändå. För mig som i åratal nynnat, sjungit, levt på låtar som Sit down, Tomorrow, She' s a star och Sometimes kommer det som ett härligt vårtecken. Läs mer här.

Låtcitat 1: "Sometimes, when I look deep in your eyes I swear I can see your soul" (Sometimes)
Låtcitat 2: "Cover us in chocolate, sell us to the neighbours, frame us in a video" (Destiny Calling).

Good night, and good luck

Såg film i kväll med kompisen M. Är man det minsta intresserad av modern historia med USA-anknytning så är det ingen chansning att se Good night, and good luck. Regi och i en av huvudrollerna: George Clooney.
Filmen är som ett reportage, i svartvitt. Det är historia som är aktuell än i dag, även om händelserna utspelar sig på 50-talet i kommunistskräckens USA.
I bonusmaterialet hävdar Clooney att det inte är något medvetet att göra filmen just nu (nyss) då Bushs bannnor över världen skrämt opinionen till att vara med i kampen mot terrorismen, annars är man emot USA. I stället ska filmen ses som en kritik mot journalistik som inte gör sitt jobb, menade coole Clooney.
Säga vad man vill: tv-journalisten Edward Murrow på CBS gjorde sitt jobb, vågade ifrågasätta senator Joseph McCarthys metoder att svartlista alla som, med eller utan bevis emot sig, kunde påstås vara kommunist eller ha haft en släkting som läst ett kommunistiskt flygblad.
Byt ut ordet kommunist till terrorist, så är vi nästan på Guantanamobasen…
Skönt svassig jazz förgyller den strama filmen.

Vita huset

Den enda tv-serie jag följt de senaste åren är slut. I kväll visas märkligt nog på nytt några av de sista repriserna. Vita huset med sina orealistiskt snabba men skarpa och intellektuella dialoger kommer att saknas av mig.
Lustigt nog så var det allra, allra sista avsnittet otursförföljt. Jag hade bandat det på video, och såg fram i flera dagar mot att hinna se det. Och så hade textningsmaskinen lagt av på SVT, så en skylt dök upp i rutan under hela avsnittet: Vi beklagar att textningen inte fungerar…etc. Visst kan jag engelska hyfsat. Men att hänga med i den dialogens alla ordvitsar, sarkasmer, ironier och politiska termer går inte. Medan jag klurar på en mening har de dragit vidare i dialogen.
Märkligt, jag har alltid kämpat mot att bli fast i en fiktiv tv-värld som inte är livet.. Ändå känns karaktärerna i Vita huset som vänner som jag inte kommer att få besök av framöver. Toby, CJ, Josh, Donna, och förstås trygge Martin Sheen i rollen som Jed Bartlet, Mr President himself.

Lauryn Hill

Lauryn Hill – sångerska och låtskrivare utöver det vanliga, The Miseducation of Lauryn Hill är hennes solopärla efter Fugees. Sedan kom i princip ingenting. Läs i Rolling Stone (2003) om vart hon tog vägen, i artikeln The Mystery of Lauryn Hill. Det är en lååång intressant artikel om en fantastisk sångerska. Jag är övertygad om att hon kommer att dyka upp igen när lusten och glädjen till musiken finns.

Nu…

..ska jag inte droppa fler musikreferenser denna gång. Snart är vindkraftparken färdigskriven och jag får gå hem till mina tre små härliga barn och min fina fru och sova. I morgon kväll kör jag ett nytt kvällsskift på jobbet. Måndag får jag sova, hoppas jag… ledig dag.

Återvinning av musik…

…sker ju jämt och ständigt. Men jag undrar när Simple Minds ska få ett retroaktivt erkännande. De somnade in, eller var det fansen, efter de storvulna arenasymfonierna när 90-talet kom. Men nog gjorde de ena riktigt fantastiska låtar på 80-talet? Tänk er en ny upphottad uptempoversion av Someone somewhere (in summertime) eller Big Sleep. För att inte tala om Glittering Prize – som jag fick som en av mina tidigaste vinylsinglar av min musikkunniga äldre mellansyster, lagom till jul, så jag minns hur jag lyssnade och knäckte nötter samtidigt….!
Nå, jag har varit i Glasgow i alla fall, 1992 i samband med tågluff runt hela världsdelen (nåja, Europa). Såg dom dock aldrig. Men åkte Clockwork Orange, den cirkelgående orangea tunnelbanan. Upplevelse. Lågt i tak för en långskånk.

That’s the prize of love…

…sjunger New Order i World. If we could buy it now, how long would it last?
Jag gillar att hitta sköna låtcitat. Vem gör inte det? En lång fantastisk vårvinter i en fjällstuga ägnade mig mycket åt att skriva RIKTIG dagbok. I den boken finns många kvasiklokheter som jag lirkat fram ur låttexter som min Walkman (jo, kassettspelare!) spelade upp för mig under soliga soloskidturer och stormiga bokläsarkvällar i stugan.
Long live life, tyckte jag Morrissey sjöng i Why don´t you find out for yourself. Men det gjorde han nog inte. Fast det är ett fint bloggnamn tycker jag. Lite klyschigt, lite positivt.
Urk vad polisradiosnacket är trist att höra på. Jo, jag jobbar…

The Triffids…

…ska jag skriva mycket om här. Det lovar jag. Ett band som följt mig från gymnasieåren och hit. Det är en lång tid, kan jag säga. Jag slutade trean 1988, så det är snart 20 år. Triffids blev mina Smiths. Om ni hajar. Hade inte upptäckt Smiths i stor skala då, men Triffids stormade in i mitt liv, först med Born Sandy Devotional, sedan Calenture. Och så började jag lyssna bakåt, In the Pines. Stopp! Ska spara lite till kommande bloggar.