Svett och Smiths

Jag inspirerade mig själv med mitt förra inlägg med rubriken Tre minuter.

Tänkte: en bra låt på tre minuter. Det ska vara The Smiths. Tar fram en CD, drar igång The boy with the thorn in his side.
"If they don't believe us now, will they ever believe us?"
Underbar, navelskådande engelsk pop när den var som allra bäst. Att avnjuta i ett visst melankoliskt stämningsläge, eller så får man det läget när man avnjuter (vad är hönan och vad är ägget?)

Men tre minuter? Nja, 3.16. Får duga. Som kompensation kompletterar jag med Panic, föredömliga 2.20. Jag minns den som min första Smithslåt, köpte vinylsingeln som gymnasieglin på 1980-talet. Då förstod jag inte fullt ut hur bra de var, lyssnade aldrig in mig på resten då. Det kom senare.
"Hang the dj, hang the dj, hang the dj. 'Cause the music he constantly plays says nothing to me about my life".

The boy with the thorn in his side har jag minnen till. En partykväll på sent 90-tal, brännbollsfestival i Umeå, vi är några som önskar Smiths av en uttråkad DJ. Som efter några låtar lägger på denna låt. Vilket röj det blev. Ljuvt minne. Vi dansade oss svettiga. Det blir för lite sånt nu för tiden. Trist.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s