Anonyme Nisse tycker

Det finns ett vilande knippe fördomar om journalister hos många människor. Fördomsknippet står redo att poppa upp när som helst. Kanske är fördomarna i vissa fall grundade i verkligheten, men oftast inte. Då det är verklighetsbaserat så refererar folk oftast till kvällstidningarna.

Här ska jag, i en text som blev längre än brukligt, berätta lite om fördomarna och hur jag ser på dem.

– Det vet man väl hur journalister är. De ska bara vinkla allt.
Jag svarar: Ja, vi vinklar. En text måste börja med någonting, och det måste självklart göras ett urval av någon – journalisten som skriver texten – för att komma fram till hur texten ska börja. Att vinkla är ett verktyg för att göra en text lättläst och begriplig. Att vinkla är inte liktydigt med att ljuga, om nu någon trodde det. Säg att vi har en text som handlar om fruktodling. Texten är, låt säga, 2 500 tecken lång. Men den har ingen bra start. Hur ska vi då få läsarna att fatta intresse för att läsa om fruktodling? Jo, genom att lyfta fram det som är kärnan i texten, innebörden, eller en intressant detalj som väcker nyfikenhet. Det är ett sätt att marknadsföra textens innehåll. Låt kalla det för att vinkla. Utan vinklingar vore tidningsartiklar, reportage och tv-inslag mycket svårare att ta till sig.
Vinklingen säger: det här är poängen, det här är nyheten, det här är vad vi vill berätta för dig som läsare/tittare.

Sedan finns det skillnad mellan olika typer av medier. Kvällstidningarna lever högt på att vara spektakulära i sin framställning av nyheter, eftersom de måste marknadsföra sig varje dag. Då kan det då och då, alltför ofta enligt mig, gå snett. Vinklingen går över gränsen för vad som är sant, rimligt, etiskt försvarbart och ansvarsfullt. Då kvällstidningarna gör bort sig och kränker människor, drabbar det hela journalistkåren i form av förstärkta fördomar om hur journalister "är".

– Journalister är bara ute efter scoop.

Sant i den mån att en seriös journalist gärna vill hitta egna och bra nyheter, det vill säga hitta nyheter som är unika, intressanta och kanske lyfter fram något som var tidigare okänt. Kalla det ett scoop, den som vill. Alternativet vore väl skrämmande, om journalister inte var intresserade av att hitta bra nyheter, som är unika, intressanta och lyfter fram tidigare okända fakta. Då vore man som journalist nöjd med att bara ta emot det som serveras, i form av en strid ström av pressmeddelanen från branscher, organisationer, lobbyister, politiker – you name it. Det är en flod varje dag som sköljer in över redaktionerna.

– Journalister vill bara sälja lösnummer.
Suck… Tja, de tidningar som inte är prenumererade, utan köps över disk varje dag (som kvällstidningarna), är naturligtvis beroende av att bli sålda i form av så kallade lösnummer, ett ord som knappast har en positiv klang.
Morgontidningar, alltså vanliga dagstidningar, är till en överväldigande del prenumererade. Ingen av de tidningarna är beroende av lösnummerförsäljning. Och prenumerationerna är förvisso en inkomst för tidningsföretagen, men det är snarare upplagan som är av intresse. Alltså hur många tidningar som trycks. Detta eftersom upplagan visar hur stor en tidning är, och det lockar annonsörer. Vem vill annonsera i en tidning ingen läser? Det är annonserna som ger tidningsföretagen de stora inkomsterna. Inte prenumerationerna. Och framför allt inte lösnumren.

– En diabolisk plan…
Jag vet en hel del om hur journalistiskt arbete bedrivs på en lokal dagstidning. Många tror att allt är del av en stor plan, allt är genomtänkt och beräknat in i minsta detalj.
Jag säger: forget about it. Visst sker det mycket planering av hur en tidning ska se ut nästa dag, eller de nästkommande dagarna. Men trots det så är arbetet med att göra tidning ständigt öppet för sent påkomna förändringar av tidigare gjorda planer. Det ramlar in nyheter sent på kvällen, kort före tryckning, och något som tänkts ut under dagen måste plötsligt göras om, kastas ut för att ge utrymme för den senare nyheten. Då kan det bli lite tokigt ibland. Det betyder inte att en diabolisk plan ligger bakom. Tidningsmakeri är lika mycket ett hantverk och en löpande produktion dag efter dag, som en jakt efter bra nyheter och bra bilder.

Sedan görs det förstås misstag också. Och då är läsarnas dom inte nådig. Om något som förväntats vara med i tidningen inte är det, så lär redaktionen få höra det i telefonluren och mejlboxen nästa dag. Inte sällan byggs konspirationsteorier upp, om varför tidningen på detta vis "sviker" en viss kategori. Men diaboliska planer lyser med sin frånvaro, det är min erfarenhet. Klandra hellre slimmad personalorganisation, bristande kommunikation internt, eller ren utrymmesbrist i tidningen. Emellanåt även slöhet och okunskap hos journalist och övriga inblandade i produktionen.

– Rubriken ljuger!
Det händer att rubriker inte stämmer med artikeln. Det är inte något som journalisterna på tidningen tycker är bra. För den enskilde journalisten är det en fasa att få se sin, förhoppningsvis kunnigt skrivna, artikel under en galen rubrik. Det ger både magont och ågren. Men då är det för sent, i papperstidningen i alla fall. Webben går att ändra.
Bakgrunden till att rubriker inte stämmer är oftast att den som redigerar artikeln, en redigerare, inte har haft tid, ork eller lust att läsa artikeln särskilt noga. Det är illa nog.

– Ni censurerar mig och döljer sanningen.
Konspirationsteorierna är också många om varför webben sköts som den sköts. Numera ger ju många tidningar möjligheter för läsarna att skriva egna kommentarer till artiklar på webben. Av denna givna möjlighet tar många för givet att man får skriva vad som helst. Att det är en demokratisk rättighet att få uttrycka sig, ja att det är yttrandefriheten som ger var och en rätt att anonymt häva ur sig vad som helst om vem som helst. För på webben är ju allt tillåtet… Nix! Det är någon som har ansvar, och som tvingas stå till svars, för allt som publiceras på en tidnings webbsida. Det är ansvarig utgivare, oftast chefredaktören.
När anonyma Nisse häver ur sig vad han tycker att en för hustrumisshandel dömd person borde utsättas för, i form av plågsam kroppslig bestraffning, då är det förståeligt. Men det är inte acceptabelt att publicera. Det är inte anonyme Nisse som tar ansvar för vad följderna kan bli. Det får ansvarig utgivare göra.

Det finns en grupp webbkommentatorer som alltid skriver surt och negativt. De som vill förminska någon som framträder i en artikel, och de som visar tydlig avundsjuka inför andras framgång. Sådant ska inte en tidning behöva stå för. Det är ingen demokratisk rättighet att få sprida negativism på en tidnings webbforum.
Det finns också de som vet, eller tror sig veta, mer ingående detaljer om nyhetshändelser som en tidning skrivit om. Men att få publicera detta som webbkommentar under en artikel är naturligtvis inte något som den enskilde har självklar rätt till (exempelvis berätta ingående om ett sexualbrott, som är återhållet skrivet i nyhetstexten).

En del tror också att politisk censur sker av webbkommentarer, för att en tidning är av en viss färg. Men den färgen gäller bara ledarsidan, vilket inte alla förstått ens i dag. Förr, när tidningar tydligare stod för olika ståndpunkter i samhällsomvandling och klasskamp, var förmodligen partifärgen synlig även på nyhetsplats, men så är det inte i dag. Jag har under snart 18 år som journalist aldrig fått höra något direktiv från politiskt håll inom tidningen om hur jag ska skriva.
När politiskt extrema åsikter inte tillåts komma ut på en tidnings webbsida, så är det för att åsikterna strider mot givna publicistiska regler, eller för att de är hets mot folkgrupp exempelvis.
Därför går det inte att låta webbkommentarer strömma ut i cyberrymden ohejdat. En annan följd, om man lät alla skriva vad de ville, är att diskussionsnivån blir alltför låg. När fördomar, negativism och hat får börja blomma ut är det svårt att stoppa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s