Office Space

Äntligen! Jag har sett Office Space som jag hört refereras till så många gånger. Det är en kontorsbaserad komedi med flera bottnar, men som särskilt häcklar arbetsplatsens hierarkiska system, och döden i kontorslandskapets trånga bås.

Har haft den hemma ett bra tag. Men i går, och i dag, blev det av att se denna rulle, ett verk av Mike Judge (som gör en biroll som kaféföreståndare).

Stark scen då de tre kollegorna, som enats om att ge upp sina trista jobb, tar med sig den förhatliga skrivaren och, till rå hiphop (gangstarap?) misshandlar den svårt, ute på ett fält. Med sparkar, slag, baseballträ. (Och missa för himlens skull inte de tres dansstund i slutet av länkade klipp – så där skulle jag och mina vänner på 90-talet kunna ha stått och shejkat på fyllan – bortsett från dansakrobatiken som Samir gör då, förstås).

Kul också med skildringen av den vita medelklassens förkärlek för hiphop – men när det passerar en svart person utanför bilen, då drar man ner volymen och smyglåser bilen, bara utifall att.

Gary Cole (ni vet, Nighthawk – en röst i natten) strålande som avskyvärd chef. Jennifer Aniston har en rätt tam biroll som flickvän till huvudpersonen, spelad av Ron Livingston.

Som tjänstemannaanställd känner man igen mycket av kontorets förhatligheter. Sevärd.

Annonser

Darjeeling

image15

Såg en riktigt bra film på bio (!) häromdagen. The Darjeeling Limited.

En obeskrivlig "train movie" om tre bröder på indisk resa. Charmig, sorglig, vacker, flummig, med ett skönt långsamt tempo och fylld av härlig musik.

Utropstecknet ovan markerar att det är ovanligt att jag går på bio. Om någon undrade. Nu hade vi fått barnvakt, mot en matta som betalning. Fråga inte… det bara är så.

Tonight

Ordet Tonight måste vara ett av de mest använda orden i pop- och rocktexter. Det ligger någon slags spänning i tonight… då allt kan hända, men ännu inte har hänt.

Tonight, tonight – Smashing Pumpkins
Tonight’s the night – Neil Young
Rosalita (Come out tonight) – Bruce Springsteen

En av de mest somrigt längtansfyllda sånger med ordet tonight jag vet, är Racing in the streets med nämnde Bruce Springsteen. Känn på de här raderna:

Tonight, tonight, the highway’s bright
Out of our way mister, you best keep
Cause summer’s here and the time is right
For racing in the street

Tonight, det vill säga ikväll, jobbar jag, men ska få gå i väg på en liten middagsbjudning där övriga kollegor som är lediga kommer att festa loss. Jag går dit och äter. Sen går jag tillbaka och jobbar. Kul… tja, rätt så.

Control – snart

Den är här nu. Control, om Ian Curtis, av Anton Corbijn. Har just läst intervju och recension i stora morgontidningen. Ger mersmak. Den verkar vara så bra som jag hoppats på. Jag har skrivit om den tidigare.

Men filmen går givetvis inte upp på premiärdagen i min stad… (sarkasm). Men kanske snart.

Då ska jag försöka få med mig en lämplig vän, det vill säga en som jag vet har koll på musiken det gäller, och gå och se.

Sömn

Sömn är uppe till diskussion nu, i dagarna kör DN en serie om sömn.

Det är bra. Det är mycket bra.

Jag sover för lite, och säkert många med mig. Är trött jämt. Behöver få goda argument från sakkunniga till varför jag faktiskt behöver sova ut när jag jobbat sent.

I dag gjorde jag det. Ja, givetvis efter att först ha gått med barn till dagis. Men sedan, mellan 09.30 och 12.30. Då var sängen min. Bara min. Det var skönt.

Sedan går resten av dagen alltför fort, och så sitter man på jobbet igen. Och gäspar. Fast inte lika mycket i kväll som kvällen innan.

Arn, DN och ARN

Lite kul, det här. Fredrik Strage, DN-recensent, ångrade att han gav Arn-filmen en trea. På julafton kom han på att den borde fått en tvåa. Så i januari gick han ut utanför en biograf och frågade vad folk tyckte efter filmen, och betalade tillbaka en hundring till dem som var missnöjda.

Tja. Lite effektsökeri förstås. Och han hade ju läst om taktiken i en bok. Men kul. Och ganska hedrande, om det ändå inte vore för att han aldrig kan nå den okända mängd biobesökare runt om i landet som såg filmen och var missnöjda. Kanske ditlurade av hans recension. (Men, handen på hjärtat, ingen rusar väl till bion för en treas skull? De hade nog gått ändå.)

Fast en heltäckande kampanj skulle Strage nog inte ha råd med. För det var, påstår han, ur egen ficka han betalade.

Men jag reagerar på att Fredrik Strage anger som ett av sina första ursäktande svepskäl till trean att han "skrivit recensionen på ett par timmar och inte haft chans att smälta filmen".

Ett par timmar! Säg vilken recensent på vilken tidning som helst utanför storstan som inte skrivit minst två recensioner på ett par timmar. Det ingår i jobbet att skriva på, säg, en timme. Jag har gjort det. Många gånger, kvällstid. Med kniven på strupen, bildligt talat. Fast jag känner igen Strages angst, så där i efterhand, över vilken bedömning man gjort.

Förresten. Allmänna Reklamationsnämnden förkortas ARN. Det kanske inte var från en bok ändå, utan därifrån Strage fick sin idé till att ge missnöjda biobesökare pengarna tillbaka?

Avdrag

Hörde på radion att vissa borgarpartier vill göra det avdragsgillt att ge pengar till välgörenhet.

Vaddå? Jag hajar inte!

Om man ska få igen pengar av staten för att man gett pengar till behövande, då är det ju staten, det vill säga skattebetalarna, som ger och inte den som säger sig ge.

Om nu kd-arna (och vilka mer det nu var) så gärna vill ge, och det gör de helt rätt i (givandet), så kan de väl ge själva och inte bestämma att det är vi alla som ska ge fast under förtäckta ordalag. Svenskt bistånd i statlig regi, det ska skötas offentligt och genom politiska beslut. Om jag får tycka. Och det får jag – här!

October


Lyssnar i bilen på U2:s October.
Tänker: om de bara visste hur framtiden såg ut. Kanske de anade, de hade kommit en bit på väg. Men anade nog aldrig riktigt ändå.

Det är musik från en tid som var en annan. Det är 26 år sedan skivan kom.

Det var 1981 plattan släpptes, deras andra. Man hör i många av låtarna det sound som skulle bli deras signum. Det avancerade trumspelet, gitarrplockandet av The Edge, Bonos säregna och starka röst som inte väjer för vare sig att viska eller vråla.

Jag gillar Gloria. Den låten spänner bågen, och vi får lyssna på strängen som inte brister, om man säger så. Vi avnjuter ljudet av pilen som susar mot framtiden. Mot U2:s bombastiska genombrott och etablering på toppen, under resten av 80-talet och framåt.

Träck

Har alltid gillat hundar. Men hundarnas ägare gillar jag allt mindre. Beroende på det hundarna gör. Bajsar.

Har själv haft hand om lånehund en vintermånad för nio år sedan. Då var vi till fjälls, så det var liksom aldrig aktuellt att plocka upp skiten. Även om jag fick skyffla undan den några meter ibland med snöspaden, då jycken satt sig och gjort nummer två på min gångstig ned till vattenhålet…

Men nu, när man lever och bor med småbarn i ett tättbebyggt område, då blir man lätt fientlig till de som låter jyckarna göra nedsläpp lite varstans. Inte bara jyckar, katter också. Men de är liksom ett annat kapitel, som jag tar upp en annan gång.

I dag såg jag en nära bekant med hund bara snabbt gå vidare sedan hunden bajsat intill ett hyreshus. Jag sa inget. Men var väldigt nära. Förstod att hundägaren var jäktad och skulle till dagis med barnet på medhavd bob. Men det är slarvigt. Bygger inte upp något vidare förtroende för hundägarna som grupp, direkt.

På hemvägen såg jag en ihopknuten och välfylld hundbajspåse som låg på gångvägen.
Antagligen avramlad från en spark eller barnvagn.

Men, alternativet fascinerar. Alternativet att det inte är ett misstag, att det är en medveten handling.

För vem har inte sett hundbajspåsar med innehåll ligga slängda lite varstans? Då undrar jag alltid; hur har ni tänkt, ni som går emot naturens lagar och plockar upp skiten för att sedan låta den ligga i en plastpåse som kanske kan stå emot väder och vind i 25 år eller mer? Hur tänkte ni då, berätta, för jag är nyfiken gul, blå och gredelin på att få höra svaret!

Jag menar: bajs tar naturen hand om. Det kan hända att en unge eller tre råkar halka i smörjan först, till föräldrarnas frustra- eller irritation. Men naturen fixar det på sikt.

Bajs i påse, det är en för stor utmaning för naturen.

PS (lite eftertankens kranka blekhet):
Måste medge att det känns som en väldigt lättsparkad boll, nästan som en populistisk handling, att gnälla över hundskit. Men jag gör det ändå. För att jag tycker att de som sköter sina hundar väl och plockar upp efter dem också är drabbade av de som inte sköter det här bra.