Semester

Semester från i morgon.

Skönt. I alla fall på pappret, så att säga.

Ska försöka njuta oavbrutet och mycket, men det finns ju ingredienser i semestern som kan bli jobbiga.

Intensivt resande. Tajt schema. Skral kassa. Tätt inpå varandra vecka efter vecka.

Gäller att göra saker själv. Motionera. Vara ute. Göra annat än datorpyssel. Vara kreativ och glad. Inte inaktiv och butter.

Bada. Sola. Springa. Spela fotboll. Leva…

I morgon ska det drickas mousserande, en flaska som stått länge. Nu är det dags, tyckte frun. Helt okej, tycker jag.

Visst är det lite melankoli, det här med jobbet vs. ledigheten.

Man gillar sitt jobb men blir galen av det.

Låter ungefär som familjelivet.

Gillar det. Blir galen av det.

Regnat floder hela dagen. Hopp om bättre väder i morgon. Till dess: bra sommarlåt av Janne Kask: Summer is here

Annonser

Minns Nada

Fick en musik-flashback. En kollega frågade om det var något, när jag ringde SOS och polisen. Inget, sa jag. Nada, sa hon.
Nada Surf, sa jag. Och mindes den här, en låt som kom under min universitets-cocooing-tid (dvs jag flydde arbetslivet en tid genom att börja på universitetet…) :

Vi i villa – gott och ont

Tre filmer dök upp i skallen i dag. En storartad film, som jag börjde tänka på, är American Beauty. Den filmen, jag säger bara det, den filmen… Den fångar någonting väldigt jobbigt, som nog många kan uppleva, i det här livet med uppstyrdhet, rutingöra, själens långsamma förtvinande i rejset mellan Ica, dagis, jobbet, hemmet, diskbänken och dammsugaren…

Det är när Kevin Spacey konstaterar att enda gången han får vara i fred är när han sitter på toaletten. Jag tänkte exakt samma idag. Det är enda gången. Just ja, jag skrev om det tidigare, här.

I alla fall, villaidyllen i förorten är ett helvete, närmast, i American Beauty. Trubbel under vacker yta.

I ett nästan likadant villaområde i den amerikanska drömmen hittar vi Riggs och Murtaugh, ni vet, Dödligt Vapen-snutarna med husvagnsboende Mel Gibson som ständig gäst hemma hos Danny Glovers familj – i en väldigt varm familjeidyll.

Likadana villaområden, så olika känsla innanför väggarna.

Hm. Vilken var den tredje filmen…. Som skulle sy ihop mitt ryckiga resonerande kring detta tema – vilket tema…? Nåja. Villaområden på gott och ont i filmens värld, kanske.

Glömt. Återkommer.

* * *

Jo: Jag tror det var Fucking Åmål jag tänkte på. Också där villor. Med människors problem mellan väggar och tak. Men också möjligheter. Det är en fin film, vad jag minns. Fucking Åmål. Och Broder Daniels musik passade fint i den dessutom.

Outfit-shit

Inte för att jag varit särskilt imponerad, eller intresserad, av de där Schulmanbröderna. Men Alex Schulmans bok om sin pappa fick mig faktiskt att börja tycka att han kanske kan ha något mer än yta inom sig (motsägelsefullt uttryck förvisso). Jag har inte läst boken men såg en intervju i SVT.

Nu skriver samme Schulman om bloggarnas upphaussning, här. Att de allra flesta bloggarn faktiskt inte är ett dugg intressanta, mer än för sig själva. Att "den svenska bloggosfären både är rakt igenom ointressant och fullständigt betydelselös". Att de svenska bloggarna till den stora, stora mängden består av "dagens outfit".

Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv.

Men: Man kackar i eget bo. Jag är nog inte särskilt intressant, eller inflytelserik.

Men det skiter jag. Det är inte för det, inte därför.

Här snackar AS i morgon-tv i dag.

Gnälliga gubbar

På fotbollsläktaren: sönerna klättrar på räcket framför publiken. Blir tillsagda en gång av en herre. Lite senare av en annan herre.

Pappa viskar till mamma, med en av sönerna sittande emellan: "Det är många gnälliga gubbar här i kväll…"

Sonen (högt och ljudligt: " Vaddå – var är alla gnälliga gubbar sa du?!"