Inskolning

Tanken är god, syftet är fint. Men det kan gå till överdrift. Jag tänker på inskolning av barn på nya avdelningar eller skolor.

Har suttit av två dagars inskolning, men smitit från tredje dagen. Helt meningslöst att sitta och snacka goja, de tre sista dagarna av min semester, medan min son leker och har kul, utan att tycka att pappa behöver vara med.

Han börjar sexårs och är mer än välmotiverad och sugen på att gå vidare i skolvärlden. Det är inget problem, bara kul. Visst behöver föräldrarna också skolas in, men i vårt fall har vi redan haft barn på samma ställe så inget är särskilt nytt.

Efter en dag var det nog, efter två kändes rastlösheten komma krypande. Dag tre sa jag tack men nu räcker det med inskolning.

Och det var förstås inga problem att jag lämnade skolan, ingen hävdade att jag behövdes. Men kvar sitter en drös med föräldrar och solar, pratar goja med varandra, dricker kaffe hela dagen. Medan barnen har det så bra som de kan ha det. Utan behov av föräldrar, förmodar jag i de flesta fall i alla fall.

Jag menar; hemma väntar tvätt, handlingslista, trädgårdsarbete, kanske lite träning till och med. Hellre ta tag i detta än att bara sitta. Det är väl något man lär sig som förälder; det finns alltid mycket att göra, svårt att bara göra inget alls. Yrkesskada för föräldrar, kanske?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s