Tog mig just igenom Stina Dabrowskis bok Stinas möten. Har haft den som ströläsning i någon månad eller så.
En rätt intressant, men väldigt Stina-centrerad, bok om hur hon mött olika världskändisar såsom Hillary Clinton, Nelson Mandela, Madonna, och så vidare. Men inte Fidel Castro, trots cirka 20 års försök.
Märkligt nog så blir det bokens intressantaste, och känslosamma, kapitel. Stinas jakt på Castro fick henne att hitta en annan värld, verkar det som. I jakten på Castro fann hon vänner på Kuba, ett annat liv, en annan tillvaro.
Minnesvärt är avsnittet då hon beskriver hur hon hemma i Sverige fick veta att påven skulle träffa Castro någon dag senare – och hon var inte där. Först gav hon upp, hade inte möjlighet eftersom hon var själv med barnen. Så tänkte hon på sin mamma, som nyss gått bort, som alltid uppoffrade sig för andra och som dog bitter. Stina sa: jag åker! Ringde och fixade så att barnen togs om hand, och stack med första bästa plan, var i Havanna hos sina vänner mindre än ett dygn senare.
Inspirerande och handlingskraftigt, må man säga.
