Kvällssamtal

Vad man får vara glad för att det finns barn, egna barn, som oavsett hur klumpig eller rent av dålig man kan vara som förälder emellanåt, ändå vill ringa till ens jobb varje kväll och säga: ”Jag tänkte att jag skulle säga godnatt, pappa”.

Jag blir varm och rörd varje kväll han gör det.

Man är lyckligt lottad.

15 år sedan

Pooooohhhh….

15 år sedan Estonia sjönk.

Jag minns den dagen då nyheten dominerade världen.

Jag var nybliven student, hade en lägenhet på stan som jag hyrde av en kusin.

Jag kunde inte göra något den dagen. Jag bara såg på tv:s extrasändningar och hörde radionyheterna.

Detta var före internets stora genomslag. Ingen dator hemma. Inte på många år än.

Radio och tv. Tunga tankar och dystert sinne. Ångest.

Så fasansfullt det måste ha varit, där ute, i svarta stormnatten, när det enorma fartyget började kantra, sjunka, för att aldrig mer ses ovanför ytan.

Jag får fortfarande panik när jag tänker på sådant.

Bara någon månad tidigare reste jag på en färja i Grekland med en kompis, i väldigt blåsigt väder. Men förstås i varmare väder och med varmare vatten. Nog tänkte man lite på vindarna och fartygssäkerheten, men klev ändå glatt ombord. Det är ju säkert och tryggt, annars skulle de inte köra båten. Tänkte man. Som säkert Estonias passagerare också tänkte.

Bra sprunget

Bra tränat i går. Sprang en runda runt sjön, dagen innan cyklade jag lite extra på hemväg från ett (onödigt) inhopp på jobbet. Så nu mår kroppen prima. Gäller att surfa vidare på det, hålla uppe trenden… om nu två hyfsade dagars träning i rad är en trend.
Här sprang jag.

Hantverkare

Märkligt det där. Olika yrken. Olika världar.
Har hantverkare hemma i huset.
Sällan känner man sig så tafatt. Och som om man är herrskap och de tjänstefolk. Och de, tvärtom, är duktiga på att ignorera mig, beställaren. De kommer, gör, och går. Utan att säga hejdå.

Man vill gärna veta vad de gör, där i vårt hem, hur de gör, hur arbetet går, hur lång tid det ska ta. Men man vill inte vara i vägen, inte ställa dumma frågor.

Och de, de kör på sitt rejs. Snackar i sina mobiltelefoner samtidigt som de – förhoppningsvis noga… – utför hantverket som de är kallade för att utföra. Man vill nästan knacka dem på axeln och påminna om att de ska koncentrera sig på vad de arbetar med, inte snacka bort all tid med kompisen i hörluren och göra fel i VÅRT hem.

Och man tänker på vad det kommer att kosta.
Och man tänker på att de nog tjänar bra, de där killarna.
Och man befarar att räkningen ska stiga ohämmat bortom den gräns som tidigare nämnts.
Och man undrar vad man gett sig in på.

Har hållit mig undan nu i två dagar, hemmavarande med hantverkare i huset. Varit nära, men ändå inte synlig eller i vägen.

Man vill hålla koll utan att märkas.

Höstcykling på gång

Träningen, ja…
Ny cykel. Men ingen träning.
Jo. Några gånger har jag varit ute.
Sedan kom den stora höstförkylningen och allmänna tröttheten och tidsbristen och….

Jag ska ta mig i kragen. Snart. Måste det. För min hälsas skull, och för min familjs. För när jag tränar, mår jag bra, och blir en trevligare människa.

Det är fint att cykla skog under hösten också. Innan det blir riktigt kallt, ruskigt och sedan snö.

Måste passa på.

Utekalas

Enkelhet. Blir allt mer min melodi.
Det har firats några barnkalas i familjen genom åren.
Kvarstående känsla varje gång är: ”Puh! Nu är det över – till nästa gång…”
Men denna gång blev det bättre.
Vi var ute.
Inget stim och stoj och stök inne i det trånga huset.
Utan ute. I lekparken. Först tipspromenad, sedan lek i stor populär lekpark i närområdet.
Sedan kalasfika ute, vid bänk i lekparken.
Sedan skattjaktsrunda på hemvägen.
Sist godispåsar. Sedan slut.
Allt utomhus.
Simplicity, kallas det.
Enkelhet funkar.
Men, visst, en liten kalasgäst undrade: Är det här allt?
Men kalasfiraren själv var nöjd. Mycket nöjd.
Och det är väl det som räknas.

Stoosh

Hittade en nygammal platta i skivskåpet i dag, när jag skulle stryka och vika tvätt. Vilket inte är någon vidare rolig syssla i mitt tycke, men med bra musik så går det bättre.
I alla fall. Skunk Anansie! Gillade dem mycket, då förstås sångerskan Skin främst, en enormt stark frontfigur och -röst.
Såg bandet i Skellefteå på festival för… många år sedan. Mitten av 90-talet, eller några år därefter. Mycket bra. Mycket mycket bra.
Hon var en skön syn där på scenen i Skellefteå, kaxiga, lesbiska Skin som vilt flörtade med tjejerna i publiken.

Och plattan Stoosh gjorde strykning och vikning sååå mycket roligare i dag, denna onsdag i mitten av september.
Favoritlåtar: Yes It’s Fucking Political (Skin spottar ilsket ut just de orden, lysande!)
Hedonism – Just Because It Feels Good (ömsint bitterljuv kärleksförklaring)
Brazen – Weep (för falsettsången)