Film att se vid behov av lättsam förströelse med värme och humor samt en del romantik

Min brors flickvän (Dan in real life).
Så hette en liten film som jag och min fru såg för en tid sedan.
Det var en sådan där film som inte är så märkvärdig. Bara… charmig, småtrevlig, mysig. Bagatellartad men ändå värd sin tittartid.

Finns säkert de som skulle säga att den är, för att använda ett modernt ord, svennig. Men det kan vi lämna därhän.

Så. Den rekommenderas härmed.
Innehåller även klassisk filmstjärna, i form av Juliette Binoche. Bara en sån sak. Och så Steve Carell.


Och ja, jag skrev en lång rubrik med flit för att få ett fult radbrytningsproblem med dålig fason på. Det är kul att vara lite avig ibland.

Annonser

Sånt här gör dom inte längre…

Fick en skön låt i bilradion eftermiddags. Hörde hur kören på ett fantastiskt kul sätt svarar mot sångerskan, både musikaliskt och komiskt.

Fick sitta kvar i bilen en stund för att höra namnet på artisten: Gladys Knights and The Pips – Midnight Train To Georgia.

Av allt att döma en klassiker. Men man lär sig ständigt.

Och nu hittade jag denna snutt på nätet. Kolla dansen! Hör sången!

They don´t do these things any more…

Midnight Train To Georgia

XXXX

Ja, det gick ju bra, helgen. Att fylla jämnt var inte så farligt. Så lågt satta förväntningar jag hade, så kan det inte gå så fel. Familjärt och trivsamt. Samtidigt, själva födelsedagen var en av de lugnaste och mest enskilda dagar jag haft på rätt länge. Märkligt nog. Fick ett par timmar själv för utevistelse. Passade mig bra.

Ändå kan man tänka, lite, på hur få som hörde av sig. Typ; nästan inga.
Sedan kan man dra slutsatsen; som man sår får man skörda.
Jag är usel på att uppmärksamma folks födelsedagar.
Så kan det gå. Inga problem. Inte för mig.

Nära Horn

Den här låten vidrör något som känns allmängiltigt.

Ur texten til Lät du henne komma närmre?: ”Hur ska man älska någon som har älskat någon förut?”

Visst, man gör ju det. Man måste acceptera att alla människor har en förhistoria, före Vår Historia Tillsammans.

Men det är ju ingen lätt fråga, det där älskandet…!

Working and snoring

Har jobbat på nu nästan hela mitt veckopass med grav förkylning i kroppen.

Och tanken har slagit mig flera gånger.

Är det Den Nya Infuensan?

Hm. Ingen säger längre Den Nya Influensan. Trots att myndigheterna ville få oss att sluta säga svininfluensan.

Men OK. Svininfluensan, den kan yttra sig lite olika har jag förstått. Kanhända har jag fått förkylningsvarianten?

Var lite risig och tog några Ipren ett par dagar. Har snytit litervis med snor. Hostat lite lätt, men inte så ofta att folk börjar reagera (tror jag). Bara då och då.

Så… kan det vara flunsan?

Uppenbart har jag då glidit omkring och varit en klockren smitthärd. Om det är…

Vore inte så orimligt med tanke på att den kryper närmare inpå nu, från alla håll. På jobbet talas det om att folk på andra avdelningar fått svininfluensa. I förskola och skola är det både här och där som barn eller vuxna drabbats.

Då får man hoppas att jag, och min familj, om vi nu drabbas/drabbats, får den lätta varianten.

Kanske till och med mellanpojken haft den. När man tänker efter. Hade feber med lite udda symtom tidigare i höstas, men då drog vi inte slutsatsen som man lätt gör nu.

Nå. Plir nok pra.

Hoffsten

Hörde i P4 förra veckan, Louise Hoffsten gästade Lotta Bromé.
Jag har alltid gillat Hoffsten. Hon har känsla, är tuff och spröd på samma gång. Och rolig.

Hon sjöng låten Mellan noll och ingenting.

Fasen vad bra tänkte jag. Äkta. Det kändes äkta. Klyschigt men det är ett bra ord: Äkta.

Spotting

Bra kändisspotting vid gånga helgens resa till södra delen av riket.

Åkte tåg i samma vagn som filmregissören till den film som sågs på bio två dagar innan tågresan.

Såg på flygplatsen den store Journalisten som varit i blåsväder alldeles nyss, sitta och ta en bira. Och sedan glatt gå iväg och möta en kvinna med puss på munnen. Inga sorger där inte.

Ja, det var allt.

Ihopträngt tänkande

Fascineras av det som brukar kallas historiens ironi, eller liknande.
Alltså: det som man i en förgången tid såg på ett visst sätt, kom i senare tids betraktelse att bli helt tvärtom.
Exempelvis att Titanic som skulle vara världens modernaste osänkbara skepp, sjönk direkt.

Kan inte låta bli att tänka på ironin i att folk nu, i sin iver att få tag på influensavaccin, tränger sig samman i vårdcentraler och sjukstugor i långa köer.

Undrar om smittorisken ökar…?

Det är givetvis ett uttryck för att ett visst drag av panik har drabbat det svenska folket. Och det är inget att skoja om. Men ironiskt är det på något sätt.