Plötsligt var det väldigt tyst

Otroligt i går kväll.

De två yngre barnen i familjen ville ha läsning. Pappa strök och vek tvätt. Kommer snart. Gick på toa, gick upp.

Det var väldigt tyst, hann jag tänka.

Där sov båda två bredvid varandra i samma säng.

Som små barn.

Men det har nog aldrig hänt förut att de gått och lagt sig på egen hand, båda två.

Fick dåligt samvete. Jag hade inte läst något, fast de hade bett mig på ett väldigt gulligt sätt. Ända tills de inte orkade vänta längre, och gav upp. Och somnade.

Heartache.

bra dag

toppfint i skidspåret idag. Andra dagen på skidor, två mil totalt i helg. Nöjd!

Övergivna gårdar, snöig vecka

Har rest från kust till fjäll, vistats i gråmulet snöfall i en knapp vecka, och rest från fjäll till kust igen i strålande sol. Nu skiner solen och jag sitter på jobbet hela helgen.

Fascineras som alltid av alla ödehus i bygderna inåt landet. Inte ens i skidorterna får alla hus blomstra, såg de spöklika gistna kåkarna inne i Tärnaby också. Gosh, finns det inte intresse att bygga/renovera där mitt i skidkulturens högborg? Borde gå att hyra ut åtminstone några månader per vinter, kunde ju ge årsomkostnaderna tillbaka.

Förstår om man flyttar från gårdar i småbyarna och ingen ny generation tar över. Då förfaller det. Sorgligt är det. Men mänskligt. Så sjung hej och hå.

Stundtals finfin skidåkning utför. Dock med barn, därav inga stora äventyrsutflykter. Men fint. Stundtals. Bäst är att se barnen blomma ut och bli kaxigare, säkrare, tuffare, glada av skidäventyret i fjällen.

Det är god grund att stå på, att odla skidintresse hos sina barn. Värt vartenda öre för luspanka föräldrar.

Läsning noll också

Bredvid sängen ligger en pocket på engelska. Moment 22, alltså Catch 22.

En av mina favoritböcker, som jag tänkt plöja på engelska.

Men plöjandet går trögt.

För jag läser ju aldrig.

Äldste sonen hånar mig, säger att jag håller på med samma pocket medan han tagit sig igenom flertalet tjocka böcker. Då menar jag tjocka.

Han har rätt.

Jag läser inget.

Jag sörjer läsningen.

Inte bra.

Familj och jobb

Inte läser jag mycket, inte.
Och inte ser jag på teve.
Vad gör jag?
Jobba, åka hem, fixa dona diska städa natta, och gå och lägga sig
Nästa dag samma sak.
”De e inget liv
de e slaveriiii”
sjöng Ebba Grön.

Men det är ett liv. Ett bra liv. Fast man orkar ju inget.

Jobbet tar verkligen musten ur en.

Synd att jobbet tar så stor del av livet.
Samtidigt är jobbet en stor del av livet, det meningsfulla livet.
Familj och jobb. Det är mycket värt.

Så man ska inte klaga.