Gassa igen?

Tänk om…

…jag hade kunnat disponera mitt liv helt efter mina egna önskningar.

Å ena sidan skulle jag nog vara rätt ensam då.

Å andra sidan så skulle jag kunna göra vad jag vill, när jag vill.

Ja, tänk om…

På cykeln under färd till jobbet lyssnade jag igen på Lake Heartbeat. Och tänkte: tänk om jag kunnat ligga på en strand en dag och softa, när sommarvärmen gassar. Då hade jag gärna lyssnat på den här musiken.

Men nu vet vi ju alla att som småbarnsfar så ligger man inte på stranden och gassar särskilt mycket. Man håller koll på barnen, i vattnet och på stranden, man häller saft, torkar spilld saft, följer barn till dasset, plåstrar om sår, försöker få allt att rulla så friktionsfritt som möjligt, även om det är omöjligt….

Nu är det inte direkt badgassarläge, men kanske kan bli. Går på semester igen efter i dag, tre veckor till.

Kan man få hoppas på lite sol-och-bad-gass? Med allt vad det innebär.

Nedan: Mystery med Lake Heartbeat.

Annonser

Livet och smärtan

Man påminns igen. Och igen. Livet är skört. Det kan gå fort. Så är det över.

Jag ska aldrig glömma att uppskatta livet. Jag får inte. Inte när så fasansfulla nyheter passerar omkring en, dessa dagar, som trafikolyckan utanför Piteå. Där vi passerade bara någon timme tidigare. Där utplånades stora delar av en familj.

Man tänker på barnen. Det som försvann, och de som ska leva vidare. Utan mamma och pappa.

Svårt att ta in. Hjärtat värker.

I hate double work

Jag hatar dubbeljobb.

Ville bara få det sagt.

Nu går jag hem.

(Okej då. Bakgrund: jag sitter och gör ett och annat eftersom jag är kompetent att göra det, och har i uppdrag att göra det. När jag då håller på att sammanställa detta för morgondagens tidning, då har andra personer suttit och gjort samma sak. Känns väldigt, väldigt onödigt. Särskilt när man är så lågt bemannade som vi är här och nu, under semestertid på en nyhetsredaktion någonstans i Sverige. Handlar om dålig styrning, om jag får tycka till i sakfrågan).

20 juli

I dag minns vi historiska händelser som kunnat, eller som kanske gjorde det, ändra historiens gång.

Den 20 juli 1944 försökte tyska officerare mörda Adolf Hitler för att få slut på kriget. Man placerade en bomb i en väska vid hans stol, i ett sammanträdersrum i ett högkvarter i Ostpreussen. Von Stauffenberg heter mannen som gjorde manövern med väskan.

Tyvärr flyttades väskan av en annan officer i rummet, och Hitler undkom explosionen med lättare skador. Utrensningen som följde av de som ville störta Hitler blev grym och omfattande. Operation Valkyria, som var en planerad statskupp i Berlin då Führern var bortrest (och alltså skulle mördas), misslyckades kapitalt. Filmatiserat med, otroligt nog, Tom Cruise.

Den 20 juli 1969 landade USA på månen. Bara en sån sak. Kan återupplevas här, ljudmässigt i alla fall.

Man Machine

Åter på jobbet… suck.
Massor att göra, nästan inget folk här.
Sätter igång Spotify och väljer Kraftwerk, The Model.
Det har varit mycket snack om Kraftwerk i radion (SR of course) de senaste dagarna.
Kanske på grund av (tack vare) deras cykelkärlek, Tour De France pågår ju nu.
Jag gillar det där Man Machine-tänket. Att man (som någon sa i radion) bara klickar sig in i pedalerna, och blir ett med maskinen (cykeln).

Jag har inte klickpedaler (än…) men tog en tur i går.
Blev väl något sånär ett med maskinen i nära två timmar. Det slutade dock med att jag blev ett med vegetationen, då jag försökte köra utför en sommargrön slalombacke. Tvärnit i ett gupp och jag flög över styret.

Landade inte så illa, men skrapade upp ena underbenet rejält.
När jag landat väntade jag bara på att få cykeln i skallen. Men den landade bredvid mig som tur var. Och gick inte sönder.

En tant satt nedanför backen och fikade. Reste sig förskräckt när jag stupade. Men jag ställde mig snabbt upp och cyklade fort från platsen, som man gör… för att det är något pinsamt med att ha ont offentligt.
För ont hade jag, insåg jag på väg därifrån.

We are the robots, sjunger Kraftwerk. Nu känner man sig som en robot. På jobbet, alltså. Bara att skyffla vidare i allt som finns att skyffla. Även om det är i digital form.

Rosévinfärg och mediebrus

Tre veckor kom och gick. Nu ska man jobba igen. Har hållit nyhetskonsumtionen på låg nivå. Skönt.

* Konstaterar att för mig är sommarens hitlåt Robyn, som sagt. Se nedan. Hör den överallt, och jag ledsnar inte.

* Är solbränd, rosévinfärgad som min fru säger.

* Noterar en intressant skandal i toppolitiken, minister avgick bums med först tydliga och sedan mer oklara skäl som förklaring.

Och man upphör aldrig att förundras. Vad ska man tro? Ena dagen, ena veckan, verkar saker vara på ett sätt. Nästa vecka har dimråderna klarnat och andra ridåer dragits ut, så att man inte vet ut eller in. Vem ljuger, ljuger alla, ljuger ingen? Intressant ska det bli att se vad det blir av det hela.

Men när nu Littorin fått uppbackning av Expressen som visar på hur hans pressekreterare dementerade hela storyn redan före publicering, vilket AB hävdat att han aldrig gjort – då tycker jag nog att AB simmar lite väl illa i den här soppan. Står lite djupt ner i skiten, om  man så säger. (Men jag lägger in en brasklapp; har inte hört bandinspelningen som man refererar till, räknar dock med att den finns tillgänglig om jag vill höra den – så jag litar i detta fall på Expressens artikel.)

Det som är kanske mest intressant är att det alltid dyker upp något smaskigt skandalartat kort före ett val. Det blir så mer och mer, upplever jag, som ändå upplevt några val numera. Röstade första gången 1988.

Och tanken kommer osökt: Vem har sett till att Det Här kommer Just Nu? Vems intressen gynnas? Vem har hållit på en Nyhet tills Rätt Läge dyker upp? Tills det ska göra Mest Möjliga Skada inför valet? Skada för Vem?

Sådana tankar borde alla tänka som läser en tidning eller ser ett nyhetsprogram inför ett val.

* Har tre veckor till i augusti att njuta av…. fick acceptera uppdelad semester mot min önskan, men kanske blir bra ändå i slutänden.