Tji tjyven

Yes. Där fick dom. Cykeltjuven eller hälaren.
Har fått brev om att polisen beslagtagit den cykel som jag anmälde stulen i våras.

En ” känd person” hade den men kunde inte förklara var han fått den ifrån. Beslagsbeslutet var enkelt för polisen…

Yeeeeees! Systemet fungerar.

När jag fick åka i loket

En gång fick jag åka lok mellan Vännäs och Luleå, nattetid.
Det var en rent surrealistisk upplevelse.
Jag hade tagit mig sent en kväll ut till Vännäs, mitt i vintern. Kan ha varit tio år sedan. Skulle åka norrut, hade valt nattåget som passerar någon gång vid ett, eller var det tre, på natten. Nackdel: hemsk påstigningstid, fördel: bra ankomsttid på förmiddagen.

Men: Tåget kom aldrig. Det var något problem, minns inte men tror att snö i södra Sverige hade orsakat tågkaos, och tåget kom inte. Däremot stod det ett lok i Vännäs som skulle köras till Luleå. En mycket vänlig kvinnlig konduktör noterade att det var hon, jag och lokföraren på stationen. Så hon erbjöd mig att åka med i loket, som alltså skulle transportåka till Luleå utan tåg.

Jag fick lasta ombord min ryggsäck i förarhytten, klättra upp för stegen och kliva in. Där erbjöds inte direkt någon större komfort. En utfällbar hård pall direkt på väggen, längst till höger i förarhytten. Och så kaffe, förstås.

Där satt jag, intill satt konduktören, och så en glad lokförare som drog igång elmotorn och brassade på.
Där satt jag och delvis fascinerat kikade på färden (inte ofta man får se järnvägen ur lokförar-vyn), delvis försökte slumra (vi talar om timmarna mellan tre och sex, ungefär, på morgonen).

Så anlände jag Luleå, tackade så mycket för färden, och inväntade nästa tågtransport norrut. Den kom som den skulle.

Senare så har jag och konduktören känt igen varandra någon gång på perronger i norra Sverige. Trevligt.

Sprang i skogen till Prodigy

I helgen tog jag en tur helt utan planering, rakt ut i skogen. Bara sprang. Hade spelare med mig och körde en gammal rejvklassiker i öronen; The Prodigy – Music for the Jilted Generation. Det var snudd på magiskt, jag orkade hur mycket som helst. Tror det är bra med musik som inte är så given refräng, refräng hela tiden, mera malande rytmer och toner. Klart man blir galen till slut men en timme var det inga problem.

Filmade lite, se nedan, men det är inte ovan nämnda musik, förstås.
Ska ta fler turer i skogen, det var härligt att bara löpa hur som helst. Hittade nya ställen, nya stigar.

Här är en snutt som inte var från min skogsrunda. Goes without saying…!

Barlivet igen… gäsp!

Och så vill jag bara undra: varför är det fortfarande så att det är så intressant att skriva romaner om unga stockholmsboendes barliv?

Är förlagen så enögda fortfarande att det mest intressanta för alltid och evigt är Storstans barhängande barnlösa 27-something-generation som gång på gång ska uppfinna hjulet, och skriva om sina barrundor, sina sexeskapader, sina droger (för det är ju så kittlande att skriva om) och sina kraschade relationer. Sina försök att jaga lyckan In The Big City. Eller bara sexet. Eller drogerna. Eller whatever.

Jag somnar.

Och det här skriver jag efter att ha läst en notis i DN Kultur om att tredje romanen av Karin Ström, Våld, ska handla om just samtid och barliv i Stockholm. Men för att höja sig över mängden (kanske samla lite kulturpoäng) så är det en experimentell roman, tydliggör hon på sin hemsida. Och hon ger ut på eget förlag så inget är väl att säga. Jag har inte läst boken, och kommer inte att göra det, så jag ska inte skriva något mer i detta ämne.

Men nog hade det känts fräscht med en ny roman om barliv i, låt säga, Lycksele eller Pajala? Där kan vi tala om obruten mark i romanform.

Handsken är kastad, bara att börja skriva.

Att ha svar på frågorna

Jag brukar alltid ha svårt för att på direkt fråga svara om vad jag tycker, tänker eller gjort senaste tiden. Typ i DN Söndag, där finns ett moment som heter Hej Konsument (eller liknande). Där ska kändisar rabbla upp alla sina konsumentbeslut, det vill säga vad man köpt i olika genrer, vilket man var mest nöjd med, vilket man ångrade, dyraste grejen, med mera.

Jag skulle vara chanslös på en sådan utfrågning. Men jag gissar att frågeoffren får mejla in sina svar, för så där genomtänkta som många är går knappast att vara. En del ger genialiskt enkla eller jordnära svar, som här M A Numminen. Medan andra vill stajla med sin exklusiva storstadstypiskt glassiga konsumtionskurva, med namedropping av innepubar, dyra butiker, lyxiga och ”inne” märkesnamn och så vidare.

Ibland tänker jag dock på bra grejor jag köpt genom åren. Det är bruksgrejor, fritids- eller sportutrustning.

Som Tierra-byxorna i grov GoreTex. De var riktigt bra. Har haft dem i över tio år nu, fast nu är de i princip slut som artist. Men grymt bra, slitstarka, har följt mig på skogsturer, cykelfärder till jobbet i ur, skur och snöstorm, och vanliga promenader i mindre gynnsam väderlek.

En annan sak: min första MTB. Mountainibike. Köptes 1998. Går än, om än sliten. Odämpad. Och har jag insett, för liten för min kroppsstorlek. Men det har gått bra i alla fall. Nu har jag en nyare, större, bättre. Men gammhojen går än. Dock verkar den strax åka på försäljning på grund av utrymmesbrist.

En tredje sak: Mina första dyra vandrarkängor. Slog till med dem också vid cykelköpet ovan, satsade stort på Meindl Island Pro. Fantastisk känga, som sitter superskönt på mina stora fötter. Har nu kommit in på andra eller tredje paret. De är dyra, men håller bra och är hur sköna som helst att vandra i. Bra köp.

Till sist, frågan som kommer att kräva svar efter semestern: vad var bäst i sommar?
Cykelrundan på Ven med familjen, blir mitt svar. Det var en härlig dag på en magisk ö mellan Sverige och Danmark. Gassande hett men ändå njutbart. Visst, väldigt turistigt. Men inte så farligt ändå, vi var nog där lite före värsta invasionen. Enda abret var att vi inte tog oss tid att bada där, men cykelturen var ren njutning.

Så har, se nedan, var det bland annat. Någon annans besök filmat och utlagt på DuTuben.


Don´t check

Ibland mår man bäst av att inte kolla saker.
Läste jobbmejlen och hade fått en inbjudan för pressen till VIP-plats vid ett evenemang med viss rojalistisk glans nästa helg.
Jag skojade i ett mejl om detta för nyhetschefen, som ringde upp och förklarade att jag ju jobbar nästa helg.
Inget att skoja om alltså.

Snopet. Jag som har semester ännu några dagar till visste inte att jag skulle jobba kommande helg, hade nog skjutit undan det i ledighetshjärnans vindlingar, eller bara inte kollat upp det. Men det ska jag. Tydligen.

Sladdis

Här om kvällen var vi på besök hos en familj, också med tre barn. Där trean kom cirka fyra år efter tvåan.
Pappan sa, rakt ut, till mig i en tumanhand-situation: En olycka händer så lätt. Han var trött och sliten, undra på det då han är lite äldre än jag, som inte heller är purung. Dessutom har han fler barn från tidigare förhållanden. Been there, done that vid skötbordet, om man så säger.

Det har de varit öppna med, att det inte alls var planerat.

Förr tyckte jag att det var dumt att prata så. Rakt ut säga att ett barn inte var planerat. Hur ska barnet känna det, när det blir äldre, om alla vet att det inte var planerat?

Nu tycker jag att det är lika bra, kanske inte bättre, men lika bra att säga som det är.
För det är ju så sant: en olycka händer så lätt. Det är nog dock ordet olycka som känns så fel, när det gäller ett nytt litet liv som gjort entré. Och därmed gäller ny karta, ny nivå, ny verklighet. Då jobbar man därifrån, inte från något som var då, förr, historia, passé.

Men, nej, jag vill inte bli far till ytterligare barn, om jag får välja själv. Räcker så bra som det är nu. Man ska orka, och det känner jag att jag knappt gör, man ska orka vara förälder åt de barn man redan har.

Sladdis: definition hittas här.

Oasis: Stand By Me hittas nedan. Oklart varför, men bra.

Om att sälja gamla LP-skivor på Tradera

Okej, en grej som jag testade blev kanske inte så bra. (Frun häcklar mig än).

Testade för första gången Tradera, i tron att det kunde ge en slant.

Lade ut två LP-skivor som en auktion.

Tänkte: jag testar med mina gamla Beatles-plattor, de ger säkert någon hundring eller två. Minst.

Vad blev det? När auktionen var stängd så gick båda skivorna för 40 spänn.

Mina kära, men repiga, plattor från min musikaliska barndom, puts väck borta för 40 spänn.

Sedan kom omaket att få iväg dem med posten till den – förmodligen – klipske rövaruppköpare i Stockholm som suger in billiga skivor på Tradera och sedan säkert lägger ut dem igen dyrt.

Nästa gång säljer jag nog lokalt, med ett bestämt pris.

Om någon, förmodligen inte men ändå, någon läser detta, berätta gärna hur ni gör för att bli av med gamla LP-skivor.