And so this is Christmas, and what have we done… Och nytt år i morgon.
Har försökt i huvudet att se tillbaka på några bra saker i år i mitt liv:
Jag har en familj med tre underbara barn med en kvinna jag älskar. Bara en sådan sak är värt att se på med glädje och tacksamhet.
Jag och min familj har hälsan. Det är ingen självklarhet.
Jag och min familj har det gott ställt, om man jämför. Inte heller något självklart.
Så till vad jag har gjort, som jag är nöjd med.
Jag har deltagit i två motionslopp, ett på fötter och ett på MTB-cykel. Det var en rejäl kick, båda två.
Jag har läst några tunga/tjocka böcker som gav mig mycken stimulans i hjärnkontoret: Stridens skönhet och sorg, och De fattiga i Lodz.
Jag har fått bättre arbetstider och trivs bättre på jobbet, och dessutom har jag roligare då jag hinner träffa fler av mina arbetskamrater.
Barnen blir bara mer och mer självgående, klarar mycket på egen hand, och det ger oss föräldrar mer möjligheter att varva ner lite, efter de intensiva år som varit. Det är mycket värt. Vilka guldungar vi har.
För kommande året vill jag nog inte lova så mycket, mer än att jag vill bli mer omtänksam och tänka lite mer på mina nära och kära, i en vid bemärkelse inräknat föräldrar, syskon och deras familjer. Jag är dålig på det, blir lätt tunnelseende på det som ligger mitt framför en, medan jag har släkten på långt avstånd och är dålig på att upprätthålla den kontakten.
Well, för den som bryr sig om denna blogg: Gott nytt år!
Och ja, förresten: Jag ska läsa en minnesbok om John Lennon under de närmaste månaderna, hade jag tänkt. Ligger hemma och väntar. Det var 30 år sedan han gick bort. It’s a bloody shame. Vilken musik han skulle ha fortsatt att skapa.