George Michael / True Faith

Fick en riktig aha-upplevelse igår, eller i natt.
Av olika tidspressande skäl stod jag och strök en jättehög med kläder i natt.
Lyssnade på radio i lurarna.
Det var Hemma hos Kjell Alinge, som fick besök av en teaterchef. Ett intressant samtal om livet och konsten.
Men innan det programmet började spelades lite pausmusik. En låt.
Det var George Michael, som gjorde en för mig okänd och mycket oväntad version av True Faith. Som väl får anses vara en av New Orders absolut starkaste låtar (även om de har gjort ett pärlband starka grejor).
Det var en magisk upplevelse. Jag gillar att jag kan få sådana upplevelser fortfarande.
Det är musiken som räddar en ibland. Exempelvis vid strykbrädan mitt i natten.

Annonser

Clarence Clemons är borta

I morse blev jag ledsen. Gick upp tidigt, skulle jobba, kollade Twitterflödet. Och läste att Clarence Clemons har avlidit.

Märkligt. Att man blir så berörd.

Men det är ju en musiker som man haft med sig i så många år, en sidekick till Bruce Springsteen, en del i helheten E Street Band, som alltid funnits där. Alltid. Ända sedan jag upptäckte The River (låten) via radio i början av 80-talet då den låg på Trackslistan.

Clarence Clemons liksom övriga omkring Bruce Springsteen, och förstås han själv (Bruce) har alltid utstrålat så mycket värme och kärlek. Både i sina personer och i sin musik.

Det är tråkigt när ens favoritartister blir gamla, sjuka och går bort.

Det är en del av livet. Men man påminns om förgängligheten i allt som man har omkring sig och tar så för givet.
Men musiken lever vidare. Musiken lever alltid vidare.

Big Man. Vi minns dig.