Smaken av grapefrukt

När jag smakar på grapefruktjuice minns jag när vi var på vår bröllopsresa.
Då när vi hade allt framför oss.
 
Nu har vi tre barn och det har knakat rejält, gått sönder, brustit. Det kanske tar slut. Kanske har det redan gjort det.
 
Vi var i Frankrike i lånat litet radhus nära Nice, i ett litet samhälle en bit upp från havet.
Du och jag hade då lagt ett intensivt men trevligt bröllop bakom oss, 
och åkt iväg. Det var skönt att komma bort från all uppståndelse.
 
Det var fina dagar där i Frankrike. Vi åkte på utflykter med den lilla bilen som hörde till lägenheten. Vi körde den lilla bilen längs små vägar genom Asterix-skogar. Vi åkte upp i bergen, vi åkte till havet, vi åkte till kuststäder med rykte om sig som jetsettillhåll.
 
Du rev dig på en buske, fick ett sår i benet som kom att kräva både apoteksbesök och badförbud dagarna efteråt. Så typiskt dig. Ivrig, fort, fort, det ska gå undan. Då river man sig ibland på buskar.
 
Vi åkte över till Korsika några dagar. Det var fint, men ett alltför kort besök. Jag fick feber där. Du var trött hela tiden. Inte visste vi på vår resa att du redan bar ett barn inom dig. Vår första son hade blivit till redan innan vi var gifta.
 
Och vi drack grapefruktjuice de där dagarna i Frankrike. Senare blev du allergisk under ett antal år mot grapefruktjuice. 
Jag kommer alltid att tänka på vår bröllopsresa, och på dig, när jag känner smaken av grapefrukt.
Bittersweet symphony. Bittersöt smak av grapefrukt. 
 
Annonser

Kalmars gränder

Sitter på ett studentrum i Kalmar. Mumsar naturchips med smaken sourcream & onion. Fingarna lätt flottiga, torkas av på baksidan av jeansen. Charmigt… Är på en fem dagar lång kurs i radiojournalistik i Kalmar. Har haft en bra första dag. Först kursen, trevligt folk, intressant ämne och bra övning. Jag kunde en del redan så det rullade på bra.
Sedan, en cykeltur in till centrum. Vilken stad Kalmar är! Historiens vingslag flaxar liksom överallt. Klart det är en småstad ute i periferin för vissa, men för mig är det en spännande upplevelse. Slott, murar, gamla små gränder och charmiga hus. Jag trampade runt på cykel medan skymningen föll allt mer och det blev mörkt. Tog mig fram lite på känsla och måfå, men min telefons kartapp förklarade snart att jag cyklat helt åt fel håll när jag ville ta mig hemåt.
Sådant gör inget en sådan här gång – jag är ute för att få luft och nya intryck, inget stressar mig och jag är solo allena. Har hela kvällen på mig. När nattmörkret lagt sig var jag ännu ute och trampade, sökte mig till sist åt rätt håll, hittade en Ica Maxi, gick in och handlade några folköl och chips. Och en hårpomada-burk… Flygresan krävde nämligen att mitt vildvuxna buskiga hår inte fick ha med sig det vanliga kladdet  – burken rymde för mycket och flygreglerna är hårda (max 100 ml). Så det behövdes ett inköp av ny gegga. Det blev något väldigt vaxigt, så i morgon är jag väl Ronny & Ragge i håret… Nåväl.
Nu kväll, tv:n är på, jag har mat och pilsner och några timmar  att softa på mitt internatrum innan det blir god natt. Sålunda allt gott i afton.
Kalmars kvällsgränder får mig att tänka på denna sång med Håkan Hellström: När lyktorna tänds.

Deadwood

Har snubblat in på serien Deadwood, som jag kan överdosera utan gräns via HBO som jag har sedan en tid (frågan är hur länge jag kan unna mig den lyxen…?).
I alla fall: en intressant serie. Våldet ständigt närvarande, något jag egentligen vill slippa. Men karaktärerna fascinerar. Mångsidigheten i typerna, den listige och brutale saloon/bordellägaren Al Swearengen kontra den rättrådige (eller?) men hetlevrade Seth Bullock, som vad jag förstår senare blir sheriff i den rövarartade westernhålan Deadwood.
I alla fall, här var en fin dokumentär om dramat, där man får en och annan aha-upplevelse.
 

Jag gillar inte att bli inlurad att börja se och helst inte kunna sluta se en tv-serie. Men det är rätt trevligt samtidigt. Blir en del sena kvällar då jag plöjer Deadwood. Som följde hyfsat tätt på att jag plöjt igenom Veep, också sevärd humorserie.