Inlagd

Jag har legat inlagd på sjukhus hela helgen. Hela julhelgen, alltså. Nu är det Annandag jul och jag vet än inte hur många dagar till det kan bli.

Orsaken till att jag, efter några dagar med feber och magont, plötsligt fick extremt ont visade sig vara brusten blindtarm.
Akut operation med andra ord. Och nu väntan på att infektion i buk ska gå ned.

En direkt följd blev att min familj åkte till fjälls utan mig för att fira jul. Helt rimligt och enda vettiga alternativet. Efter operationen har jag haft rejält ont och återkommande febertoppar.

Nu har jag varit på sjukhuset måndag till fredag, och börjar både bli rejält less och känna mig som en stammis.

Kroppen går ner sig av att vara stilla så länge. Det kommer att bli en tid av att försöka komma igång igen.

Man blir rätt liten som sjuk, och känner sig tacksam över all hjälp som sjukvårdens personal ger. De gör väl sitt jobb, men när man är svag och har ont så är det som godheten själv personifieras i alla dessa sjuksköterskor och undersköterskor. Så värst många läkare träffar man inte…

Man måste röra sig och inte ligga på sängen hela tiden, och idag gick jag till den så kallade Centralhallen för att få gå lite. Jag noterade där tydligt vilken stressnivå det var på människorna som var friska. Själv rör jag mig långsamt, mest för att såret gör ont förstås, men också lite för att man som medicinerad och trött patient går ner i varv och inte orkar med så snabba vändningar.

Sedan gick jag ut i solen i några minuter. Det var lätt vind och åtta minusgrader kallt. Det blev en känslosam stund, jag blev tårögd. Det var en sådan njutning att uppleva sol och vind igen.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/062/78982595/files/2014/12/img_2138.jpg

Annonser