Bildextra!

Sånt som jag mår bra av: att cykla i naturen! 

     

Annonser

Frid i huset

Plötsligt åker tre av fem bort i några dagar. Kvar är jag och äldste sonen.

Det känns väldigt skönt att få vara nästan helt själv ett litet tag. Göra som man vill, ingen som lägger sig i detaljerna… 

Samtidigt blir jag genast nästan lite stressad. De här dagarna kommer att gå försvinnande fort. 

Bäst att skynda att slappna av. Eller, vänta nu…

Vissa saker…

…är svåra att skriva om, fast det är inte otrevliga saker. Snarare tvärtom.

Idag, i en resesituation, såg jag en kvinna som var väldigt snygg. Om jag ska använda ett städat ord för vad jag tyckte om vad jag såg.

Eftersom jag reste i sällskap med en kvinnlig kollega kändes det inte som läge att nämna något om saken. Möjligen om det varit en manlig kollega hade jag kommenterat min observation. Möjligen. Men kvinnan jag såg var verkligen anmärkningsvärt attraktiv, från topp till tå. Fler män än jag noterade det, är jag rätt säker på. Man ser sånt, känner igen det diskreta sneglandet. Man låtsas inte bry sig men kikar lite ändå. För att man inte alltid kan lägga band på sig och låta bli, vilket vore det korrekta – men väl så tråkiga…

Häromdagen var det en tangerande situation som blev lite parodisk. En situation som speglar att spänningen mellan män och kvinnor inte alltid gör männen till särskilt smarta individer. (Eller spänningen mellan personer som attraherar varandra, för att inte vara trångsynt och utesluta några kombinationer.)

Jag kom cyklande, och in från höger framför mig kom en joggande ung kvinna kutandes.  Från samma väg från höger kom en man cyklande. Han skulle svänga mot mig, men hade bara ögon för kvinnan som sprang åt andra hållet. Resultatet; killen hade ingen koll på mig och tvingades tvärnita och passera mig på ett osmidigt sätt. Han såg lite generad ut när jag mötte hans blick. Hade han varit fokuserad på att cykla hade det aldrig blivit något problem.

Men han hade ögonen på kvinnans bakdel. Svårt att cykla och glo på samma gång…

Det värsta är att jag för några sekunder, tills jag passerat, var i stort sett likadan, men låg i en bättre fas på vägen så att säga.

Ja, vi är låga, enkla varelser, vi män, ibland.

Det svåra med att skriva detta? Jo. Att det kan vara motigt att skriva om ytlig attraktion och lust och samtidigt undvika att framstå som att vara en person – en man – med sexistiska eller utseendefixerade attityder. 

Men vi har ju alla (väl?) under den ordentliga ytan behov och drifter som inte är så lätta att förstå eller ännu mindre sätta ord på. De finns där ändå. Och ibland väcks de till liv av en oväntat attraktiv person som dyker upp på en resa.

Obegripligt

En person som jag gjorde en hel del research på för några år sedan, och fick fram en del obehagligt om, har igår skickat en vänförfrågan på Facebook till mig.  

Detta alltså efter att jag då skrev en rejält avslöjande artikel om personens tvivelaktiga agerande som småföretagare. Kritik som personen vägrade svara på trots att jag verkligen försökte ge hen chansen. Min tidning publicerade förstås ändå. Till och med namnet om än diskret.

Sedan hände inget i några år, och nu: en vänförfrågan. Mycket märkligt må jag säga.

Hade kunnat vara intressant att se vad hen är ute efter. Men jag vill inte på något sätt ha kontakt med personen ifråga. En människa med ytterst obehagliga gärningar på sitt samvete. Jag har läst domarna.

Får alternativt uttryckt ”the creeps” av att påminnas om detta.

Flashback i musik

Så dyker en kär gammal musikskatt upp igen i minnet – och jag blir golvad som för drygt 20 år sedan.

Jag drabbas igen av Magnus Johansson – 12 saker som jag lovat att göra.

Det var år då jag snöade in på någon slags folkpop, som skördade framgångar de åren i början av 90-talet. Perssons Pack, Toni Holgersson, Traste Lindéns Kvintett – och Magnus Johansson. 

Artister som var några år före tiden då Lars Winnerbäck drog igång sitt segertåg med ett liknande recept; rock, folk, visa, pop.

MJ hade en blandning av sprittande glädje och sorgligt, tungt vemod. En bra mix.

Låtar som Är det någon som har sett min syster, och så denna raket:

Åren går. Men som Pet Shop Boys skaldade;

The music plays forever...