Ja men…

 …trevlig helg då! Fick en solohelg (även om jag jobbar) och firar med en ny ölbekantskap från Ica: Steamer från Jämtland. 

 Är ingen ölexpert men det var en halvmörk och god ny bekantskap.
 

Annonser

Jobba igen dårå…

Åter i selen… Tur att jobbet har en fin uteplats i solen att äta middag på. Bullrigt från trafiken men ändå ute i det fria.   

Cykelvasan – check!

Då var det gjort. Jag har cyklat Cykelvasan 94 km. En het och dammig dag blev det, och det gick över förväntan. Både tidsmässigt och hur det kändes i kroppen. 

Jag hade bra ork nästan hela tiden och kunde ösa på så mycket som jag ville. Sega uppförsbackar tog jag långsamt och metodiskt, långs utförslöpor trampade jag som besatt på tunga växlar, enligt min medföljares råd: trampa mycket när det går lätt, slösa inte energi i uppförsbackarna. Ett bra råd som funkade för mig. Cyklade in i mål på lite över fyra timmar. Hade förberett mig på närmare fem… En seger! 

Hela helgen känns mycket lyckad och det var nästan lite jobbigt att komma hem till vardagsfixet igen eftersom jag haft så kul borta.

Strax före start i Sälen.

Hoj redo för stordåd, liggande längst fram i startfållan.

 
 

Många i väntan på att få gå in i startfållan., 12 000 var anmälda… de flesta hade redan lämnat Sälen när bilden togs.

 

Trampdags

På lördag gör jag debut i Cykelvasan.

Mål: vara med och ta mig till Mora helskinnad.

Det lär förhoppningsvis lyckas, ska försöka trampa på bra hela loppet men hur orken räcker till blir ju avgörande förstås. Tiden är inte viktigast denna gång, kanske mer nästa gång om jag vill göra om det.

Hur som helst ser jag fram emot en spännande cykel- och reshelg.

  

Dubbelmoral 

Har länge tänkt på den märkliga förtjusning som verkar finnas för mord. Inte riktiga mord, utan litterära mord. Bestialiska dåd som utförs i huvudet på deckarförfattare och som läses av – tydligen – stora läsekretsar.

Samtidigt: vi lever i ett samhälle och en tid där fasansfulla gärningar uppdagas närmast regelbundet. Mord, övergrepp, illdåd, misär. Då skrattar ingen när det inträffat i ens närhet.

Hur kan leende författare stå och se välstajlade ut i medierna och glatt berätta om sina senaste bisarra våldsdåd som diktats ihop? Nästan med stolthet. Dåd förlagda gärna till sommaridyll. Klart att det är deras inkomst och levebröd men jag undrar lite över hur läsarna är funtade. Är det verkligen underhållning med mord i bok? Eller speglar intresset något annat? Vad? 

Jag har jobbat som reporter och skrivit om mord. Det är bara fasa och tungt, ingen underhållning alls. För det är riktiga människor som dör och som drabbas.