It’s Done 

Då var det gjort. Jag har flyttat ut. Igen. Detta var sista gången. Den känslan vill jag inte uppleva igen. Att vara den som ska bort.

 Sorgen hos äldste sonen gjorde ont att se. Försökte få honom att blicka framåt. Det kommer bättre dagar, sa jag medan jag kramade honom.

Kvällen ägnad åt uppackning i ”nya” andrahandslyan. Samt lite disk och städ. Killen jag hyr av är 25 och student. Städkunskaperna i den målgruppen är inte imponerande… Nåja. Och lägenheten är inte den elegantaste, men den får duga. Studentinredd, kan man säga. Mycket möbler á la Myrorna.

Pressar i mig ett halvt avsnitt Homeland. På liten dataskärm. Visar sig vara det sista på Netflix, final på säsong 4. Abstinens lär uppstå… SVT har väl kört säsong 5, men går inte att se på Play nu, misstänker jag.

Måste köpa en anständig tv…

Over & out.

Annonser

Depp

Den där känslan som inte går att passera utan att såra och såras. Situationen som måste genomlidas. Orden som måste ut. Förståelsen som måste landa, när smärtsam sanning presenteras, utan skyddsnät och filter.

Man måste få vara ledsen när allt går åt helvete. Oavsett om man är barn eller vuxen.

Men det är hemskt att vara förälder och den som gör barnen ledsna genom det man förklarar för dem. De yngre hanterar det mer praktiskt. Verkar det som. Den äldre deppar. Rejält. 

Det blir bättre, försöker jag säga. Men jag vet ju inte hur och vad det blir. Det blir annorlunda. Det vet jag. 

Och det behöver inte vara sämre i längden.

Nu vet barnen om separationen. Nu återstår att berätta för andra nära anhöriga. Det blir svårt men också en lättnad. Allt kommer upp på bordet. 

Inga halva sanningar och vita lögner längre. Masken kastas.

Kjell, pengar, lya

För mycket månad kvar i slutet av lönen, nu va? Eller hur?

***

Kjell Alinge. Radiolegendar.

 ”Borta sedan dess”. 

”Byråkratpölsebyrån”. 

Eldorado. Janne & Kjell.

Tacksam för glimrande radioupplevelser i ungdomen.

###

Fått klart med bostad på kort sikt också idag. Möblerad etta nära till. Får duga.

•••

Trött. 

– – –

Svikare

Har gjort journalistiken en riktig Judastjänst.

Jag slutade på tidning förra året. Den fortsatte komma i min brevlåda. Tills nu, då den börjar kosta.

tidningJag sade upp den. Av flera skäl. Men det ekonomiska är ett viktigt. Ett annat är att jag nästan inte hinner läsa tidningen nu.

Men det smärtar. Det gör ont. Och jag tänker: barnen behöver en tidning hemma. Det är bra för dem, deras utveckling, samhällsförståelse, nyfikenhet.

Det kommer nog att bli tidning igen så småningom, kanske bara digitalt abonnemang, i läsplatta. Men just nu är prenumerationen avslutad.

Det var jobbigt att skicka det mejlet, och få ett ”tack för den här tiden”-standardsvar med förhoppning om att jag återkommer.

Jag gillar ju att ha tidning. Och jag jobbar i en bransch där tidningen är viktig. 

Men det måste kanske inte komma hem i pappersform varje dag. Även om jag vant mig vid att ha det så i många år.

Den springande punkten är förstås också – jag har vant mig vid att den är ”gratis” för mig som tidningsanställd.

Nu har jag hamnat i den verklighet som alla människor utanför medierna lever i. Den verklighet där nyheter kostar pengar.

Det är en nyttig erfarenhet. Vem är jag att döma de som skippar tidning av ekonomiska skäl – när jag själv gör samma sak då jag är under ekonomisk press?

Kritat på

Plötsligt har jag skrivit på för att köpa en egen lägenhet. Bara så där. Det kommer att ta ett år innan den är klar att flytta in i – en tid som jag måste lösa på annat sätt när det gäller boendet. Jobbar på det. Flera trådar ute.

Nyckeln var att banken sa ”Sesam öppna dig” när det gällde några knixiga lånefrågor. Det gick, ändå. Fast det kunde tänkas se svårlöst ut.

Men än vet inte så många om vad som är på gång. Det ska bli jobbigt men skönt att berätta för alla nära om hur det har blivit med allt. Det är ingen katastrof, det är en ny vändning i livet. Kanske andra som inte är beredda kan bli lite chockade, men det lägger sig.

Jag har gott hopp om ljusare tider.

Pusselbitar

Några saker.

***

Bowies död. Oväntat gripande. Sett och hört Lazarus, sista låten. Tung, mäktig, värdig. 

***

Homeland. Sent ute men nu plöjs avsnitt i mängd. Lite dipp nu, bättre story lite tidigare. Flera säsonger kvar att se.

***

Det är rörigt i mitt privatliv just nu. Tungt, dystert, stingsligt, hopplöst. Det vänder väl. Bostad är knäckfrågan. Verkar svårare än vi trott. Bank skeptisk. Hopp ersatt av missmod.

***

Måste gå och sova tidigare. Men det är min egen tid i stillhet för att få avkoppling. Timmarna sent på kvällen. Värdefulla.

***

Hos familjerådgivaren och bankmannen har man inga hemligheter. Den förre gav dock ingen vidare lösning. Återstår att se vad den senare kan göra.

###

Ro

Efter alla år som förälder och partner finns det en sak jag längtar till oftare än mycket annat.

Lugn.

Eller två: lugn och ro.

Och i förlängningen av samma tema: jag längtar efter att kunna göra mer som jag vill. Som JAG vill.

Fatta egna beslut som inte genast blir ersatta eller omkullkastade av någon annans beslut eller mer akuta behov. 

Visst, jag vill vara en del i gemenskapen av gruppen, att ha familj. Även om det nu inte gått enligt plan 1A. Jag vet att det är svårt att bli ensam helt och hållet.

Men någonstans i den processen är det lätt att man bara levererar åt andra, för andra. Och glömmer eller gömmer sig själv.