Stugdröm

Oj, jag är så grymt sugen på fritidshus nu. Men jag måste köpa en lägenhet först.

Undrar om jag borde prioriterat om… men jag vill ha både och nu. Ha en lägenhet att bo tryggt  i för framtiden, och ha ett fritidshus som en oas, en tillflykt, när man vill få grönska och lugn och ro.

Det måste inte vara vid havet, men det vore helt okej. Fast ett fint läge vid en å, en sjö eller en älv vore också bra. Vatten känns viktigt, i någon form. Och så nära att det med viss ansträngning går att cykla till från stan jag bor i. Det är en faktor jag gillar, cykelavstånd. Att kunna ta hojen till stugan, komma fram, fika, duscha, bada, sova, grilla, umgås, ha kul, och cykla tillbaka när det är dags.

Jag har sett flera alternativ nu, både lite inåt land och nära hav. Priserna är ju därefter. Dyrt vid hav, billigare inåt landet.

Men jag kan inte hosta upp en kontantinsats för fritidshus nu, då jag ju ska göra detsamma för en lägenhet i början av nästa år. En dyrare affär, om man så säger, som kräver rejält med pengar.

Hittade jag en stuga för 200 000 kanske det kunde gå med båda två. Men det jag tittar på kostar över 400, och uppåt…

Jag tänker så här: det kommer alltid nya chanser, nya hus till salu. Det gäller att ta en sak i taget.

Men jag är väldigt taggad på att skaffa mig en Alldeles Egen Stuga.

Om inte annat, så kan jag alltid börja bo där om det skulle behövas, i framtiden. Om jag behöver leva snålt. Eller bara vill leva lite enklare, lugnare.

Drömmar är rätt trevliga.

Annonser

15

Äldste sonens födelsedag.

Så mycket glädje.

Så många minnen.

Så mycket tacksamhet.

Så mycket stolthet.

Jag är en väldigt glad far idag.

Onekligen lockande

Tur att man har pli på sig själv. Men det är onekligen lockande att ge en annan bild av livet än den bild som gestaltas av en hel del så kallade vänner på Facebook. En klarsynt f d kollega benämnde Facebook som ”Familjen Bra”. Och visst är det så. Alldeles för mycket så.

Jag ser människor basunera ut sin kärlek och hur fantastisk den är och hur fint liv de lever tillsammans och hur många år de haft ihop och allt blir bara bättre för varje år… Vilka spännande liv de har och så fantastiska aktiviteter och fritidshus och båtar och grillar och… ja, ni fattar.

Bra. Kul. Men ni vet väl att det finns många som inte har det så, just nu. Och ni vet väl att det ni upplever och basunerar ut inte nödvändigtvis är en evig sanning, och kanske inte ens är sant i dag. Fast ni vill gärna att det ska vara den sanning som syns.

Klart jag drabbas av avundsjuka, även om jag försöker se det i rätt perspektiv. Att de sociala medierna skapar känslor som reaktion på allt det här, känslor som är dåliga och onödiga, som inte behövs. Jag behöver inte veta och relatera till att tio avlägsna bekanta har det bra i sina relationer. Jag känner dem inte ens.

Jag har en skön kusin som brukar uttrycka sig väldigt bryskt om livet, om karlar, om feminism, om jobbet och allt möjligt – i sociala medier. Hon är inte riktigt rumsren om man så säger, men ack så befriande som kontrast mot alla dessa lyckoknarkare, som levererar en lagom charmig bild av sig själv hela tiden – liksom för att vårda sitt varumärke som Lyckad, Normal, Framgångsrik.

Jag tror att många ser igenom det där. Men jag tror  att många inte gör det. Och jag känner själv som sagt ibland en svidande känsla av avundsjuka, trots att jag inte vill. Över allt som jag inte har, allt det som presenteras på Instagram och Facebook som symboliska troféer, som avbockningar på Det Lyckliga Livets checklista.

Men jag tror det är bäst att jag inte publicerar dessa tankar på Facebook… Det kan bli lite dålig stämning hos Familjen Bra…

Det finns ju de som hävdar att man blir lyckligare av att sluta använda Facebook, för övrigt.

Sedan måste jag tillägga, att det finns mycket i mitt liv som jag är tacksam över. Och jag vet att den tid jag är inne i nu i livet, inte är permanent. Det blir bättre. Och jag har mål som jag ska uppnå, på flera plan. Det gäller bara att inte jämföra sig för mycket med andra, och att inse vad som är äkta och vad som bara är pråligheter.

Träskyta

Skrev nyligen om nätdejting, vilket jag är mycket kluven till. Och nej, jag är inte aktuell för att söka ny partner. Men jag ville sondera hur det fungerar.

Har tänkt lite mer. En grej som Tinder. Alternativen: man ser ett ansikte. Man ska 1) välja bort direkt eller 2) flirta. Alltså?! Det finns inget där emellan. Antingen gå på, eller rata. Man får stänga appen om man inte vill  rata och inte vill flirta. Där har något gått snett.

I Dagens Nyheter (Är fulheten den nya klassfrågan?) behandlas frågan känsligt och rejält, om ytan och partnersökandet och klassgränserna. Ansikte och yrke, inget mer. Sedan ska man hitta tillfällig eller varaktig partner. Så ytligt…

 

Only in dreams – och lite tavlor

Några noteringar:

Har vaknat flera gånger inatt, trots sen sänggång. Kl 04, sedan 08 (nåja, inte natt, men jag brukar sova tills alarmet väcker mig…). Då gick jag upp. Det fick mig ut på en förmiddagstur i skogen på cykeln. Härligt nu, klockan är inte elva än och jag har tränat före helgjobbet som börjar om drygt en timme. Bra dag, bra start.

Har drömt märkligt senaste nätterna – och kommit ihåg drömmarna vilket är mycket ovanligt för mig. Förra natten drömde jag om att jag satt och pratade med Håkan Hellström. Han gav inte så mycket respons var min känsla från drömmen… Ska se konserten på Ullevi i början av juni, och så var han ju aktuell med en hyllad spelning i New York nyligen – så jag förstår att han dyker upp om natten.

Och i natt var det en konstigare dröm: jag var på vandring i fjällen med en tidigare jobbkollega, kvinna, och hennes barn (helt orimlig kombination, vi har aldrig umgåtts även om hon är en uppskattad och skicklig kollega). Vi kom till en stuga i björkskogen, vädret var trist och vi tog oss in i stugan trots att den var privat och stängd/låst. (Jag såg en film igår kväll med liknande händelser, kan ha varit därför). Vi fikade och kikade runt, dröjde oss kvar lite för länge i stugan, och till sist – när hon och hennes barn gått ut men jag var kvar – kom stugans ägare med ett större uppbåd av, typ, gruvarbetare. Grova typer. Jag blev korsförhörd, det var obehaglig stämning. Märkligt var att han som ägde stugan hade en mössa med namnet på, det stod Harry Rantakyrö. Vilket är en före detta ordförande för fackavdelningen Gruvtolvan i Kiruna.

Sedan tog drömmen slut i och med att jag vaknade upp, och beslöt att stiga upp då klockan var åtta på lördag morgon.

Only In Dreams är en utmärkt låt av amerikanska popbandet Weezer, för övrigt.

Jag har varit utan hörlurar till telefonen en vecka, de gick sönder. Främsta följden är att jag cyklar till jobbet utan musik eller podd i öronen. Vilket är både trist och nyttigt. Man behöver höra sin omgivning, inte bara för trafiksäkerheten utan också för att uppleva sin omgivnings ljud, vårens fågelsång, suset i trädgrenarna, vågskvalp och sådant. Det där som visar att man är vid liv, att man upplever med sina sinnen.

Har varit i en situation att jag köpt tavlor av en fattig konstnär. Främst för att jag gillar målarens stil, har vuxit upp med hans tavlor på föräldrarnas rumsväggar, en vän till familjen. Men det blev också lite rörande att målaren var så utsatt ekonomiskt, en gammal man, trasig elspis, dyra räkningar. Han ringde och ville höra vad jag kunde tänka mig att betala för ett par målningar. Jag var oförberedd, sa ett pris, han blev lite beklämd och försökte dubbla, det slutade med mitt emellan, och så la jag till en femhundring bara för att jag tyckte synd om honom. Så kan det gå. Tavlorna är på väg med familjeleverans av ett syskon som råkade passera konstnärens hem lägligt dagen därpå. Jag ska dekorera mitt kommande egna hem med fjällrelaterade bilder och tavlor, det är något som är säkert. Fjällen går aldrig ur mig.

 

 

Paus

Intensivt med tre barn i trångt hushåll.

Plötligt är alla ute för ett slag, en kvart, en halvtimme.

Sjunker ner i soffan. Ute; soligt, ljud av andras barn som leker, fågelkvitter. Balkongdörr öppen, släpper in vårens ljus och ljud.

Sitter en stund med kaffekopp.

Borde ut och röra på mig. För lite tid. Tar det lugnt.

På balkongen smattrar det lite av uthängd matta i vinden.

Puh…. Så gick ännu en dag, en middag, en kväll.

1 juli ny lya, större. Vi längtar redan. Blir bara mellanlandning men ändå bättre än nu.

Nä, nog soffsuttet. Nu väntar disken. Handdisk. Tills vidare.

Vardagens små bestyr. De kan vara rätt trevliga rutiner. Ibland.