Inget är viktigare

Det har varit en glad kväll då jag suttit (på jobbet) och (i smyg) kollat på gamla bilder av barnen då de var mindre. Det är ju en svår konst att bevara bilder numera så att man hittar dem, men som tur är så finns ju en hel del mejlat till anhöriga och släkt. Det är bara att scanna igenom mejlboxen på gamla mejl med specifika namn och bildfiler, så hittar man guldkorn.

Speciellt kul var det ikväll att se mellangossens utveckling, hittade härliga porträtt från när han var nästan fyra år, och när han var sju år och var med i tidningens grattar-avdelning.

Underbara, härliga bilder av en fin kille, som alltid är glad. Både då som nu. Tänk vad olika alla barn blir, till personlighet och intressen. Den här gossen har alltid varit en liten solstråle. Optimist, glad, positiv, framåt, social.

I dag fyllde han 13 år. En stor dag, jag minns själv känslan av att Bli Tonåring. Det var ett viktigt steg.

Jag minns hur han och jag fick en speciell och fin kontakt då han var rätt liten, när jag var hemma mycket med barnen. Det var som att han, som mellanbarn, fick lite mindre tid med mamma (minsta brorsan kom tätt inpå) och därför var mycket med mig. Vi hade det fint och mysigt, jag kände mig hedrad och utvald över att få känna att pappan var viktig också. Med den äldste och den yngste var känslan något svalare för pappa än för mamma, minns jag.

Men de känslor jag har för vart och ett av mina barn är så starka och varma att det inte går att jämföra dem med varandra. Varken känslorna eller barnen. De är mina älskade och viktigaste personer i detta livet. Nu och för alltid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s