Sket i’t

Ibland har man ingen lust att hålla masken och spela spelet.

Ibland tänker man mer på sig själv, vad man själv vill. Kanske för att det är dags för det efter en lång tid av anpassning till andra.

Det kom en inbjudan från en familj som flyttat tillbaka. ”Kom på inflyttningsfest, mat och dryck etc.”

Lotten landade av praktiska skäl på mig. Att gå dit med barnen, om de vill. Anknytningen är via barnen. Ett av dem. Har en jämnårig kompis i den andra familjen, som sällan träffats på flertalet år, men ibland.

Valen; antingen gå dit någon timme eller två och gå hem. Eller strunta i det. Utan ”giltigt” skäl mer än att jag inte har lust.

Eftersom jag numera känner att jag inte orkar hålla mask och kallprata så mycket, för att vara en fin fasad av mitt rätta nyseparerade jag, så var valet ganska lätt. Jag funderade på formuleringen en stund och skickade ett tack men nej tack. ”Tyvärr, passar inte så bra” etc…

För faktum är… (hm, hur ska jag uttrycka mig nu…. Äh, jag skriver ju anonymt här:) Föräldrarna i den aktuella familjen är helt enkelt för trista. Verkligen. Det kan ha att göra med att jag kanske också är trist och asocial, eller så har det att göra med att de är av en akademisk naturvetartyp som i mina ögon är alldeles för torra, stela och korrekta. Humorlösa och superboring.

I alla fall. Jag ångrar inte en sekund av den tid jag inte spenderade hos dem, då jag i stället åt middag hemma med mina egna barn. I lugn och ro.

Annonser