Jazzar på…

Det är lite så här nu. Lite soft jazzig känsla. Lite söndagsfeeling.

Har varit med ungarna senaste veckan, intensivt, kul, stressigt men levande dagar. Levande.

Har haft några härliga middagsstunder, med dem och sedan även med några gäster i släkten. Väldigt sköna stunder för mig, och för dem tror jag.


Längtar lite tillbaka till New York.


Drömmer drömmar om nya resor.


Oroar mig för nutiden, råheten, gränser som flyttas fram in på, som man trott, okränkbar mark. Fulheten har kommit hit och den blir bara fulare. Tills vi ser till att kicka ut det där partiet ur riksdagen och rampljuset. Valet 2018 blir en rysare. Vad är det för Sverige vi vaknar upp till efter det valet?
Oroar mig för USA-valet. Enda rimliga slutresultatet är ju Clinton men vad vet man?
Oroar mig för militär upprustning, för Rysslands aggression och Natos respons, för att mina barn kanske måste göra lumpen i en tid av oro i Sveriges närområde.


Sådana saker. Men också, det har varit en underbart vacker helg. Har inte varit ute så mycket men i alla fall lite. Jag har återhämtat mig från Amerika-förkylningen. Tagit någon cykeltur i skogen. Ska ta några till i veckan då jag har ledig tid på dagarna.


Blickar framåt, ska besöka föräldrarna om några veckor. Blir bra. Känns viktigt. För dem och för mig. Och så naturen där de bor. Den finns i min själ, i form av längtan och drömmar. Skönt att komma dit igen. Norrut. Tid på året spelar inte så stor roll. Senhösten/förvintern är också fin.


Ledig söndagkväll. Plöjer Homeland. Försöker komma i säng tidigt. Blev sent igår.


Tänker på barn. Barnen. Våra barn, andra barn. Hur lyckligt lottade vi är som fått barn som mår bra och har det relativt lätt i livet (vad vi vet, förstås, sedan är det alltid en kamp att växa upp… för många). Ser andra barn, som har det svårt. De som fötts under svåra omständigheter. Och de som föds i Sverige men inte är friska. En kollegas familjs liv blev vänt upp och ned. Ständig övervakning dygnet runt för att hålla det lilla barnet vid liv, att återgå till jobbet inte att tänka på, i stället kamp mot Försäkringskassan och strikta stela regler. Tuff match.


Det är inte självklart att allt Ulf Lundell skriver numera i sin blogg bör tas upp av massmedia. Just sayin’…


The Times They Are A’Changing Back…. hoppas inte det. Men såg en glimt av filmen Bob Roberts, där politiker med konservativa värderingar (Tim Robbins) gör en Bob Dylan fast tvärt om. Märklig men intressant film (sett den tidigare men länge sedan). Och en och annan detalj påminner om dagens republikanska presidentkandidat, vad han nu heter… Plump.


Mer Homeland nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s