Lite mer om musiken

Jag har lyssnat lite på nämnde Olov Antonsson som jag nämner i förra inlägget. Inte mycket, men så att jag fått kläm på hans grej, lite. Albumet Nere och ute i AC län är en skiva som ger vårkänslor. Finns på Spåttefy.

Det finns två sidor av en detalj i hans låtar.

Dels; han gör en rad miljöskildringar från Västerbotten, droppar stadsdelar i Umeå och Skellefteå i en lång rad.

Ja, vaddå då?

Ja, alltså. Jag älskar det. Att han gräver där han står. Berättar sina egna historier, utan krusiduller. Umeå. Skellefteå. Döbelns park, Nydala.

Precis på samma sätt som våra kända sångare och trubadurer besjungit Stockholm i alla tider, men på senare decennier också Göteborg och Norrköping, kanske några orter till. Men inte många.

För det har alltid varit självklart att sjunga om Stockholm, det har – tror jag – setts som lite töntigt (av vem? Kanske självcensur lika mycket som ovanifrån-tryck?) att tro att Luleå, Umeå, Kiruna skulle kunna besjungas med samma självklarhet. Men nu är vi där. Och jag gillar det. Det är en snöboll i rullning och den rullar aldrig tillbaka till Stockholm.

Två sidor, skrev jag. Jo, alltså… jag kan tycka att det blir lite övertydligt att i princip varje låt ska ha en geografilektion i Umeås stadsdelar. Det blir lite too much. Lite skriva på näsan.

Men det är bara en liten, liten invändning. Olov Antonsson gör en romantisk  och självklart skimrande svensk pop som kanske inte bryter ny mark i sin form, men som gör Norrland till en självklar plats att hämta sina minnen från.

Skrev jag just att Norrland är EN plats?! Åh, herregud. Jag som i princip hatar begreppet Norrland eftersom det säger så lite och skapar kliché så mycket.

Jag rättar mig; Olov Antonsson gör livet norröver till en självklarhet, värd att besjungas med kärlek och känslor. För vi är människor överallt, lika mycket. Även utanför tullarna.

Annonser

Aktiv helg, nya planer, gladlåt

Det blev inte som tänkt i helgen. Men det blev helt okej ändå.

Hade tänkt fly norrut över helgen på blixtvisit hos föräldrar. Helg utan barn passar bra för sånt. Hade accepterat att ta tåg vid ankomst/avgångstider som endast fakirer uppskattar. Men så kom beskedet, från SJ: elfel. Tåg som backas tillbaka, drygt tre timmars försening… dvs från redan okristlig tid till mer okristlig tid.

Beslut på fredag kväll: avbokar. Stannar hemma. Tyvärr. Men det ”går fler tåg” som man brukar säga… även om det inte är så säkert att det går bättre nästa gång. Gillar att åka tåg, men det är verkligen svårt att lita på tågtransporter idag. Synd.

Nå. Blev hemma. Har tränat rejält under helgen. Två skidsvängar på älven, en cykeldito, också på älven och en del andra bra ställen. Bra tid ute. Mestadel i solsken dessutom.

Nu, mör och skön i kroppen. Behövligt efter en vecka utan direkt motion förutom cykeltid till jobbet tur och retur (inte fy skam i och för sig). Laddad för en ny vecka. Blir bra.

Veckan bjuder på vanligt jobb men också några ovanligheter. Bland annat ska jag ha första kontakten för att kanske göra någon social insats för ensamkommande ungdomar som har det tufft i sitt nya land. Vi får se vad det blir, men kanske kan mitt liv med varannan vecka med barnen bli till något bra på de veckor jag har gott om tid. Bra för mig och för någon annan, hoppas jag. Kanske blir det givande för mina barn också.

Här ett norrländskt svar på Hellström, om man kan säga så – kanske är det orättvist mot båda… I alla fall: Olov Antonsson. Glad musik. Det är inte fel.