Tio års blogg

Noterar bara i förbifarten att jag varit bloggare i tio år, drygt.

Mars 2007 hade jag ett stort behov av att uttrycka mig, det var fullt upp med småbarn och allt. Jag fick ett utlopp i hemlighet för alla mina tankar och funderingar som aldrig fanns tid eller intresse för inom den relation jag hade då.

Jag skrev ofta inlägg då jag var på jobbet om kvällarna. Jag jobbade extremt mycket kväll på den tiden.

Jag ser nu att jag jobbade det nyåret också, 2007. Dessutom, konstigt nog, la man mig att jobba både jul- och nyårshelgen… otroligt. Personalvård njet, och på den tiden hade jag en betydligt sämre lön dessutom.

Well, håll till godo: här är min nyårsbetraktelse från tio år sedan.

 

Annonser

Arv, val, slump, vilja – Tjacket

Man tänker ibland i banor om varför det blev så här?

Och det finns ju så många svar. Och så många saker som i vissa fall går att välja eller ändra, i andra fall inte alls går att justera i efterhand.

Varför kom det sig så att jag och en av mina systrar lever så olika liv, ekonomiskt? Hon med familj har råd att unna sig allt, framstår det som i alla fall. Jag och min familj kan inte det, långt därifrån.

Hon valde tidigt en tekniskt inriktad utbildning, har jobbat inom högre tjänstemannabranschen stor del av livet, tjänar bra.

Jag valde att bli journalist, ett yrke man väljer utan stora utsikter om att nå rikedom, snarare för att man vill något: skriva, påverka, vara kreativ.

Hon var smart. Och har en annan begåvning än jag, definitivt.

Men så tänker jag på annat. Hennes, deras liv har andra bekymmer. Just de bekymren har inte jag och de mina. Vi har våra saker att grubbla på, de har sina.

Men man glömmer lätt det. När man ser sina anhöriga göra spännande resor, ha nya fina grejor, satsa på sporter och upplevelser som man själv aldrig har marginal nog att lägga slantarna på.

Och visst har vi haft olika förutsättningar i livet, men det går inte att säga att någon haft sämre eller bättre. Det har varit olika, blivit olika, av många olika skäl. Och jag tycker mycket om henne såklart.

En faktor som spelar stor roll ekonomiskt är ju detta att leva ihop, att bygga en stark ekonomi tillsammans, och aldrig rasera den. Att jobba mot samma mål, satsa gemensamt.

Där har jag definitivt inte en chans längre. Man får börja om, bygga från grunden, försöka ta ikapp det som inte går att ta ikapp. Kämpa vidare. Prioritera om. Välja annat. Välja bort.

Det är välja bort som känns så tråkigt och så grymt mot de underbara förväntansfulla längtande barn man har ansvaret för.

Antingen väljer man bort (resor till exempel) så att de drabbas, blir besvikna, avundsjuka på andra. Eller så väljer man (att köpa något till dem) så att det påverkar den egna tillvaron (jag får skippa saker för att barnen ska få).

Jag pratar med dem om vad de har. Lite för att de ska tänka att det kunde vara så mycket värre. De har vad de behöver. Det finns barn som farit illa, som de är jämnåriga med, där familjerna är trasiga, kaos.

Livet. Det är livet. Att välja, välja bort, att väljas och väljas bort. Och en massa annat där emellan och utöver det. Såklart.

* * *

Nya året kommer. Det gamla försvinner.

Jag väljer att tro på lösningar. Det finns inget annat.

Vi kämpar vidare och söker möjligheterna. Jag, barnen, och de människor jag trivs med och gillar.

Kanske finns det någon där ute som jag ännu inte träffat, som kommer att betyda mycket för mig.

Kanske inte.

Jag undrar om nån älskar mig
som jag inte känner till
Som inte vågat säga nåt
Nej säg inte om det stämmer
Det är tjacket jag går vidare på
Att det ändå skulle kunna vara så

Julhelg -17

Ja, den julen gick också.

Firat själv med barnen. Mycket att fixa. Tajt budget.

Får ändå säga att det blev rätt bra. Mysigt. Gemenskap.

Sedan tillkommer förkylda barn, smågnabbande dem emellan och bara det där att man inte är van att umgås så mycket med varandra, inomhus till stor del, från morgon till kväll.

Inte utan att man längtar efter att återfå vardagen igen snart.

Men välbehövlig paus för oss alla från flängande, jobb, skola, stress.

Det har varit, när väl julmat och klappar var klart, en ganska soft halv vecka som gått.

Undviker delvis sociala medier. De gör inte bara gott åt ens mående sådana här storhelger. Se det man själv har, och vara glad för det. Bättre så.

Några dagar till kvar, sedan träder jag i tjänst över nyårshelgen.

Journalistens lott. Alltid blir det någon – eller några – storhelger per år som man sitter i tjänst ensam på redaktionen.

Bara att hålla i hatten och hoppas – peppar peppar – att inget speciellt händer innan passet avslutas.

Ljuset

Vaknade svettig i morse. Hade nog vad som kallas ångest. Pressad stund i livet. Tankar som mal.

Åt, knappt.

Tänkte: måste ut i ljuset och röra på mig.

Få bort stressen.

For ut på cykeln, två timmar. Solsken på årets kortaste dag.

Mådde bra sedan!

Mycket bättre till mods. Såg lösningar. Hade en plan.

Se där vad ljus och motion kan göra!

Olika perspektiv

På utekväll med vänner, en av dem firades med drinkbarbesök, hade fyllt jämnt.

Trevligt folk. Trevlig kväll.

Så tydligt vilka olika världar vi lever i. Vi talar deg, stålar, pluring, pengar.

De reser i jobbet världen runt. Renoverar kök för 200 000 kronor. Planerar sportlov med familj och vänner i Åre ”som vanligt”. Handlar storslaget. Dyra mat- och vinvanor. Dyra hobbys. De ”är” framgång, utifrån sett. Familjeliv och fina jobb. Stora hus med trädgård.

Jag vänder på slantar. Haft några extra tuffa månader i höst. Näsan över vattenytan.

Snålar. Är pressad. Håller masken och betalar gemensamma klappar och presenter åt olika håll. Synar kontot ofta. Dröjer med eget akut skoinköp av ekonomiska skäl. Inga dyra resplaner alls.

Skickar ett par hundra till Musikhjälpen trots att jag inte borde ha råd. För det måste man kunna avstå, för en god sak.

Det kommer bättre tider. Måste jag tro på.

Bostaden jag satsat på gräver hål i ekonomin. Ändå har jag valt detta. Med hopp om en god affär på sikt. Bra boende så länge barnen bor med mig. Bostadsbranschens turbulens känns inte så lovande just nu. Men borde ändå lösa sig. Hoppas jag.

Det är bara att kämpa på. Det kunde vara mycket värre. Jag vänder det här.