The Tallest Man on Earth

View this post on Instagram

Time of the marble

A post shared by The Tallest Man On Earth (@spkmatsson) on

Man behöver utsättas för nya intryck.

Det gjorde jag i söndags.

Gick på konsert med ganska outforskad artist.

The Tallest Man on Earth.

Det, mina vänner, golvade mig helt.

Denne man, en dalmas som gjort stor karriär i USA och lite varstans, med en klockren röst och ett briljant gitarrspel och en americanadoftande låtskatt.

Jag hade missat honom.

Han intog en fullsatt salong och förtrollade oss alla som kommit för att lyssna.

En intensiv, ödmjuk, vass, brinnande passionerad artist.

Det var intrycket. Man häpnade. Vilken glöd! Vilken jävla chock, på ett positivt sätt!

Fan-tas-tis-ka låtar! Enormt gitarrspel, helt ensam på scenen. Självsäker, skuttande runt som en narr, som mitt kära sällskap uttryckte det.

Jag har inte gått och sett och hört så mycket livemusik som jag gjort sedan i somras, då jag började umgås med den kära kvinna som jag träffat och trivs med.

Det här var ändå det bästa hittills i vår kulturella gemenskap.

The Tallest Man on Earth, döpt till Kristian Matsson. Kolla upp honom om ni missat.

Jag minns första gången jag hörde en låt med karln. I somras, under en bilresa. Tänkte: det låter som en ung kaxig Dylan. Det var förstås inte helt rätt, men så sa mitt första intryck. Det visade sig att denne sångare så klart har hämtat mycket av sin inspiration från Dylan, Guthrie och de klassiska singer/songwriters som verkat i de fårorna.