Lyan

Det har hänt en del sedan jag skrev sist.

Det stora – största – är att jag nu flyttat in i min nya lägenhet.

Det blev bra. Det blev riktigt, jävla bra.

En trea, fin, ny, fräsch.

En stor balkong.

Ett fönster i badrummet! Inte helt fel det heller efter alla fönsterlösa badrum på sistone.

En trappa upp från förrådet, lätt att hämta/lämna grejor.

Ungarna gillar det också. Och nära mellan far och mor nu.

* * *

Jag har kommit in i fas 2. Det vill säga, efter flyttkaoset, när man först bara är utmattad och allt står i lådor och det är kaos. Sedan… börjar man rådda med en sak här, en låda där, en tavla upp, en möbel sätts på plats, etc.

Nu har finliret alltså börjat. Gardiner, rullgardiner, hänga upp på väggarna. Komplettera med fler möbler. När råd finnes.

Så till slut  börjar kaoset ge vika, och se ut som ett hem. Ett nytt hem, mitt, vårt hem.

Vårt Nya Hem.

Jag är så stolt – ja verkligen är stolt rätt ord – att jag överväger att döpa det till något patetiskt överdrivet och checka in där på sociala medier. Bara för att göra en grej av att det här här jag bor, och jag gillar det. Funderar på att kalla incheckningen för The Hacienda, utifrån den rymliga balkongen, med blinkning åt Manchester-klubben som favoritbandet New Order köpte och drev under ett antal år. (Jag låter idén mogna en tid så att jag förhoppningsvis överger den…).

* * *

Men kassan är ju körd i botten förstås. Bidragande orsak: sportlovet. En härlig tid med ungarna till fjälls. Men ack så dyrt. Ingen överraskning alls numera, man betalar och inser att det är en kort tid av skön semester ihop som måste få kosta lite någon gång då och då. Men som ensam förälder är det ju en halv löning i princip som ryker. Det sker ju inte utan konsekvenser. Nu tänkte jag ligga lågt en tid med utgifter… men det var värt varje spänn ändå. Fantastiska dagar ihop.

Nåja, ihop… lite större barn är helst med kompisarna i skidbacken. Men det är helt okej. Så nöjda och glada de varit. Och jag har funnits till hands när de behövt mig. Om så bara för att kompisarna försvann, då åker man helst med pappa…

* * *

Ändå drog jag på Ikea och spenderade idag, trots solskenet ute. Ville få saker att hända i lägenheten. Och ikväll har det dykt upp lampor, krokar, mattor med mera. Nöjd tar jag nu en bärs och går till tv:n. Nu får det vara nog grejat för idag. Rullgardiner får vänta, men är redo… Dock gardinstångsproblematik, gillar inte att Ikea kör egen standard som inte matchar de old school-hållare som satts upp av byggarna. Ska undersöka var man hittar de där rackarna… gissar på Jysk eller dylikt.

* * *

Och imorgon blir det jobb, men kanske en träningsrunda i någon form på förmiddagen. Fördelen med aktivt sportlov är att man är så trött om kvällarna att det blir tidig sänggång och tidig revelj varje dag – det går inte att sova längre än sjusnåret. Väl utnyttjade dagar med andra ord.

* * *

Det finns fler saker att skriva om, och något som inte är så kul, men som jag lagt bakom mig. Men idag får det positiva lysa starkast.

Annonser

Mycket bra också

Jo, jag har så smått tänkt på det här året, 2016.

När vi pratar om det allmänna året som varit, så finns mycket tråkigt och dystert. Stora motgångar politiskt, mänskligt lidande i världen, ökade spänningar mellan länder och mellan folk i samma land. Klimatet… och så vidare, och så vidare.

Jag tänker på mitt eget år.

Det har varit tufft delvis, ja visst. Har flyttat flera gånger, ovisshet och stress kring bofrågan.

Men jag har också gjort lite lemonad av citronerna, så att säga.

Jag har satt upp mål, gjort nya saker som jag längtat till lång tid. Och genomfört dem.

  • Jag har varit i USA.

  • Jag har cyklat mer, snabbare och längre än jag någonsin tidigare gjort. Och det har gjort mig gott att satsa på cyklingen, verkligen. Inte på någon högre nivå förstås, men i min värld en vassare satsning än tidigare.

  • Jag har varit i Finland med pojkarna (hade i princip aldrig varit dit tidigare, utom ytterst kort).

  • Jag har varit på en överväldigande Ullevi-konsert med Håkan Hellström.

  • Jag har varit på en upplivande syskonhelg till fjälls i våras. Det har aldrig hänt tidigare.

  • Jag har tecknat upp mig för köp av en lägenhet, en egen bostad som blir min inom ett par månader. En trygghet, en bas, en punkt i tillvaron där jag är den som väljer hur jag ska göra. Och där jag ska göra allt för att mina barn ska må bra när de är med mig.

Se där. Några saker som hänt, stora saker på olika plan.

Det finns saker att se fram emot nästa år. Jag ska börja fundera på vilka mål jag ska sätta upp.

Inom cyklingen, finns några givna. Men i övrigt – ja, en egen liten stuga är ju en dröm. Men jag behöver få en ekonomisk långsiktighet först i mitt nya boende. Det kommer, det ordnar sig.

Det har jag genom åren ofta haft som måtto, måhända låter det ansvarslöst men känns befriande när ångest börjat försöka slå klor i mig:

Det ordnar sig.

Börjar dra ihop sig

 

Jodå.

Pass.

Esta-ansökan.

SAS-bokningen.

Sightseeing-rabattkortet.

Bussresan från Newarks flygplats in till NYC.

Promenadvägen till hotellet – via galanta Broadway.

Allt är fixat, planerat, synat, färdigt.

Nu är det bara att sätta sig på planet.

Upp och iväg.

På lördag.

Då ni.

Det

Blir

En

Resa

Att

Minnas.

New York City – Manhattan – här har ni en pajsare från norra Sverige som gör sitt livs längsta resa.

Var snäll med honom, please.

Lördagstankar


Några tankar för  stunden.

Jag har lätt att imponeras och bli lite avis på de som är mycket mer avancerade än jag inom cyklingen. Jag ska sluta med det och i stället inspireras av dem. Behöver ny input för att öka min utveckling, höja mig. Då är det bra med förebilder som ligger på högre nivå.

Har börjat ta mig an pinsamma blinda fläckar i min musikhistoria. Nu är det Led Zeppelins första som rullar hemma. Man lär så länge man lever.

Inreder vidare. Nya tavlor, gardiner, blommor. Blir bra. Inreder köket med svartvita canvastavlor. Och en kaffeaffisch…

Tomt i lägenheten. Ungarna hos mamma i några dagar. Sedan kör vi järnet igen på en road trip resten av veckan, sista semesterveckan står för dörren. Njuter lugnet, så gott det går. Ändå blir det tomt, förstås.

Har nog lyckats gå ner i varv bra. Har inte koll på dagarna, har inget inbokat, har haft några fina cykeldagar och några stranddagar. Kommer att vara rejält utloggad i skallen när jag ska logga in igen på jobbet…

Gör tråkiga saker när andra har fest och somrigt lördagskul. Tvättar, grejar hemma. Lite ensamt men är rätt tillfreds ändå.

Ny maträtt upptäckt. Fräste en purjolök, rörde ner grön pesto. Voíla! En ny pastaröra skapad, smakade bra.

Snart chips, en Spendrups och en film. Sedan godnatt, imorgon ska det cyklas igen. Börjar inse att jag måste ut under förmiddagen, det blir bäst då. Blir allt segare senare på dagen när det gäller träningen.

Stugdröm

Oj, jag är så grymt sugen på fritidshus nu. Men jag måste köpa en lägenhet först.

Undrar om jag borde prioriterat om… men jag vill ha både och nu. Ha en lägenhet att bo tryggt  i för framtiden, och ha ett fritidshus som en oas, en tillflykt, när man vill få grönska och lugn och ro.

Det måste inte vara vid havet, men det vore helt okej. Fast ett fint läge vid en å, en sjö eller en älv vore också bra. Vatten känns viktigt, i någon form. Och så nära att det med viss ansträngning går att cykla till från stan jag bor i. Det är en faktor jag gillar, cykelavstånd. Att kunna ta hojen till stugan, komma fram, fika, duscha, bada, sova, grilla, umgås, ha kul, och cykla tillbaka när det är dags.

Jag har sett flera alternativ nu, både lite inåt land och nära hav. Priserna är ju därefter. Dyrt vid hav, billigare inåt landet.

Men jag kan inte hosta upp en kontantinsats för fritidshus nu, då jag ju ska göra detsamma för en lägenhet i början av nästa år. En dyrare affär, om man så säger, som kräver rejält med pengar.

Hittade jag en stuga för 200 000 kanske det kunde gå med båda två. Men det jag tittar på kostar över 400, och uppåt…

Jag tänker så här: det kommer alltid nya chanser, nya hus till salu. Det gäller att ta en sak i taget.

Men jag är väldigt taggad på att skaffa mig en Alldeles Egen Stuga.

Om inte annat, så kan jag alltid börja bo där om det skulle behövas, i framtiden. Om jag behöver leva snålt. Eller bara vill leva lite enklare, lugnare.

Drömmar är rätt trevliga.

Träskyta

Skrev nyligen om nätdejting, vilket jag är mycket kluven till. Och nej, jag är inte aktuell för att söka ny partner. Men jag ville sondera hur det fungerar.

Har tänkt lite mer. En grej som Tinder. Alternativen: man ser ett ansikte. Man ska 1) välja bort direkt eller 2) flirta. Alltså?! Det finns inget där emellan. Antingen gå på, eller rata. Man får stänga appen om man inte vill  rata och inte vill flirta. Där har något gått snett.

I Dagens Nyheter (Är fulheten den nya klassfrågan?) behandlas frågan känsligt och rejält, om ytan och partnersökandet och klassgränserna. Ansikte och yrke, inget mer. Sedan ska man hitta tillfällig eller varaktig partner. Så ytligt…

 

Only in dreams – och lite tavlor

Några noteringar:

Har vaknat flera gånger inatt, trots sen sänggång. Kl 04, sedan 08 (nåja, inte natt, men jag brukar sova tills alarmet väcker mig…). Då gick jag upp. Det fick mig ut på en förmiddagstur i skogen på cykeln. Härligt nu, klockan är inte elva än och jag har tränat före helgjobbet som börjar om drygt en timme. Bra dag, bra start.

Har drömt märkligt senaste nätterna – och kommit ihåg drömmarna vilket är mycket ovanligt för mig. Förra natten drömde jag om att jag satt och pratade med Håkan Hellström. Han gav inte så mycket respons var min känsla från drömmen… Ska se konserten på Ullevi i början av juni, och så var han ju aktuell med en hyllad spelning i New York nyligen – så jag förstår att han dyker upp om natten.

Och i natt var det en konstigare dröm: jag var på vandring i fjällen med en tidigare jobbkollega, kvinna, och hennes barn (helt orimlig kombination, vi har aldrig umgåtts även om hon är en uppskattad och skicklig kollega). Vi kom till en stuga i björkskogen, vädret var trist och vi tog oss in i stugan trots att den var privat och stängd/låst. (Jag såg en film igår kväll med liknande händelser, kan ha varit därför). Vi fikade och kikade runt, dröjde oss kvar lite för länge i stugan, och till sist – när hon och hennes barn gått ut men jag var kvar – kom stugans ägare med ett större uppbåd av, typ, gruvarbetare. Grova typer. Jag blev korsförhörd, det var obehaglig stämning. Märkligt var att han som ägde stugan hade en mössa med namnet på, det stod Harry Rantakyrö. Vilket är en före detta ordförande för fackavdelningen Gruvtolvan i Kiruna.

Sedan tog drömmen slut i och med att jag vaknade upp, och beslöt att stiga upp då klockan var åtta på lördag morgon.

Only In Dreams är en utmärkt låt av amerikanska popbandet Weezer, för övrigt.

Jag har varit utan hörlurar till telefonen en vecka, de gick sönder. Främsta följden är att jag cyklar till jobbet utan musik eller podd i öronen. Vilket är både trist och nyttigt. Man behöver höra sin omgivning, inte bara för trafiksäkerheten utan också för att uppleva sin omgivnings ljud, vårens fågelsång, suset i trädgrenarna, vågskvalp och sådant. Det där som visar att man är vid liv, att man upplever med sina sinnen.

Har varit i en situation att jag köpt tavlor av en fattig konstnär. Främst för att jag gillar målarens stil, har vuxit upp med hans tavlor på föräldrarnas rumsväggar, en vän till familjen. Men det blev också lite rörande att målaren var så utsatt ekonomiskt, en gammal man, trasig elspis, dyra räkningar. Han ringde och ville höra vad jag kunde tänka mig att betala för ett par målningar. Jag var oförberedd, sa ett pris, han blev lite beklämd och försökte dubbla, det slutade med mitt emellan, och så la jag till en femhundring bara för att jag tyckte synd om honom. Så kan det gå. Tavlorna är på väg med familjeleverans av ett syskon som råkade passera konstnärens hem lägligt dagen därpå. Jag ska dekorera mitt kommande egna hem med fjällrelaterade bilder och tavlor, det är något som är säkert. Fjällen går aldrig ur mig.

 

 

Paus

Intensivt med tre barn i trångt hushåll.

Plötligt är alla ute för ett slag, en kvart, en halvtimme.

Sjunker ner i soffan. Ute; soligt, ljud av andras barn som leker, fågelkvitter. Balkongdörr öppen, släpper in vårens ljus och ljud.

Sitter en stund med kaffekopp.

Borde ut och röra på mig. För lite tid. Tar det lugnt.

På balkongen smattrar det lite av uthängd matta i vinden.

Puh…. Så gick ännu en dag, en middag, en kväll.

1 juli ny lya, större. Vi längtar redan. Blir bara mellanlandning men ändå bättre än nu.

Nä, nog soffsuttet. Nu väntar disken. Handdisk. Tills vidare.

Vardagens små bestyr. De kan vara rätt trevliga rutiner. Ibland.

Hus med tomt

Drömmarna finns ju där men de känns avlägsna. Man har den där idylliska visionen om att få bo i ett rejält hus med en rejäl tomt där barnen har plats att vara, leka, spela, busa.

Det har inte blivit så.  Det har varit lite grand så under ett antal år, i radhus och parhus. Men nu är det inte så längre. Inte för min del av föräldraskapet i alla fall. Och det skär en del i hjärtat.

Jag vet ju att jag skulle vilja ha det så, både som barn och som vuxen. Ha en rejäl villa med möjligheter och utrymme. Som mina syskon har, som jag hade det som barn en stor del av uppväxten. Som många av barnens kompisars familjer har det. Inte alla, men man ser ju mest det man vill se…

Radhus är det närmaste vi varit, men inte längre. Inte för min del. Det är lägenhet – just nu väldigt trång sådan – och så småningom en rymligare. Men utan egen tomt förstås.

En av sönerna – de är så försiktiga med hur de uttrycker sig om sådant här för att inte kräva för mycket – sa lite blygsamt att han vet att det inte kommer att bli så, men han skulle önska att vi hade en tomt där man kan spela fotboll…

Gissa om det gör ont inombords att vara den pappan som ska svara: ja, jag önskar också det. Det vore fint. Och kul. Men det går inte just nu. (Och kanske aldrig, innan de hunnit bli stora…). Och så påminde jag honom om att där hans mamma bor finns det en stor gräsyta nära där man kan spela. Jo, det är ingen tomt, men det är en yta.

Ja. Allt är inte hus och tomt. Livet kan levas gott ändå. Men jag kan tänka att OM… om andra val eller prioriteringar hade gjorts, om levnadsboken hade skrivits lite annorlunda tidigare, då hade jag inte behövt sitta i en liten lägenhet och känna skuld över vad mina barn inte får. Jag hoppas att det jag har att ge dem i andra sammanhang, väger upp. Det tror jag.

Man kommer nog aldrig ifrån de där känslorna som väl alla föräldrar känner, av dåligt samvete… Även om man väl egentligen gör det rätt bra, sett till det stora hela.

Men jag har span på att skaffa stuga. Jag tänker mig att det ska ge både mig och barnen en fristad lite närmare natur, med lite mer utrymme att leva rullan på. Det är en plan. En bra plan.