Vem kan dra vitsar för en gråtande publik?

Citatet i rubriken läste jag just i artikeln om ett eftervals-samtal på scen med Stephen Colbert och John Oliver. Detta förstås med anledning av det förfärande men tyvärr sanna resultatet i USA:s presidentval. Kvällen för valvakan var en kväll som tog en ände med förskräckelse, tycker många – men inte alla förstås. Men att vara talkshow-värd inför en publik som börjar gråta, var inte så lätt…

Jag har fortfarande väldigt svårt att fatta att det som hände,verkligen hände. Förstå då chocken som ännu förlamar stora delar av USA:s befolkning…

Jag återkommer i ämnet. Tills vidare gläds jag åt att satiren, som i fallet Saturday Night Live (tyvärr svår att se på webb utanför USA), är så vass och bra att den tillträdande presidenten är rasande. Sådant är bra för ett demokratiskt samhälle. Och när en arg president (snart) vill börja förbjuda humor som går honom emot, då blir det extra tydligt att fel person fick jobbet på toppen.

Och jag älskar att Alec Baldwin (nedan) är så kaxig mot Donald Trump. Verkligen älskar.

//giphy.com/embed/3o7TKG7mFE5HDQvC36

via GIPHY

Annonser

Verkligheten otroligare än dikten

Hemstaden med sitt storhetsvansinne bland politiker och toppchefer gör ständigt nya framsteg för att överraska sina kritiker.

Nu ska hela Nolia-området flyttas

Tur är att det finns kreativ satir i stan, om än illa omtyckt förstås av de som häcklas.

Här är senaste inlägget av Facebook-sidan ”Umeå meme-huvudstad 2018”. Om en generös kommunsponsring av ett förlustdrabbat gitarrmuseum…

Läsvärt om hur kommunalråd skyller dåliga satsningar på media: Medierna bär skulden – vem annars?