Rejsat

Har kört en cykeltävling. Och gosh, var det tufft…

Som första mountainbikelopp på säsongen – när man fortfarande inte riktigt har tränat igång sin kropp efter vintern – var det en oväntat tuff utmaning. Det insåg jag än mer när loppet väl var igång och ryggen började knorra efter bara en mil. Då var det 5,5 mil kvar. Jag hade inte scoutat så mycket kring hur stor utmaning det var, mer än att jag fattat att det var det. Tufft… men det blev hårdare än jag räknat med.

Fast… kanske var jag innerst inne inställd på en rejäl fight. För att skaka om mig själv. Det är mycket i livet som svajar hit och dit, och jag har känt mig lite slut i skallen senaste tiden. Men att bita tag i en rejäl fysisk kraftmätning kan få en att släppa taget om diverse annat som stjäl fokus. Att gå ”all in” och bara köra, bara kämpa, bara slita. Jobba hårt.

När man är ute på stigen, när mjölksyra och domnade lemmar är allt man kan känna, när sandiga passager suger fast cykelhjulen – då går inte tankarna till det vardagliga trista. Då är man så illa tvungen att försöka hålla tungan rätt i mun, att styra rätt nedför hoppiga guppstigar och kämpa sig uppför branta stigningar utan att falla åt sidan. Trots att låren skriker. Trots att andningen går som en dopad blåsbälg.

Jag var inte nära att bryta någon gång. Men jag insåg mot slutet att jag inte hade mycket mer att ge. Och det är nyttigt att känna den känslan. För då har man antagligen fortfarande lite till, men inte väldigt mycket. Man känner hur armar och ben liksom blir utanför ens kropp, inte riktigt går att styra. Man trampar på, fötterna känns som om de lever sitt eget liv där nere.

Under loppet så krävs regelbunden påfyllning av energi. Sportdryck i cykelflaskan, vatten i säck på ryggen. I mina bakfickor hade jag laddat med energikakor och dito gel. Lite sliskigt käk som ändå 1) går fort att trycka i sig och 2) gör nytta. Det vill säga: får kroppen att ta nya tag, får modet att hållas uppe, får musklerna att arbeta vidare trots att de skriker efter att få lägga sig ner på en gräsmatta och bara slappna av…

Just den synen såg jag i mitt inre den sista timmen: hur jag får slänga mig raklång på rygg på en gräsmatta…

Under loppet fick jag också tillfälle att prata lite med en annan cyklist som jag bara haft kontakt med via sociala medier. Bara en sådan sak var mycket värd, tyckte jag så här efteråt. Bra med nya kontakter, i verkliga livet.

I nära fyra timmar trampade jag. Sedan var det över. Det var länge sedan jag var så trött. Efter en liten bilfärd hemåt så hamnade jag snart i soffan. Sedan hamnade jag i sängen, tidigt på kvällen. Hjärtat slog som en stånghammare fortfarande. Men somnade gjorde jag till sist. Så outsägligt skönt det var…

Annonser

Lyan

Det har hänt en del sedan jag skrev sist.

Det stora – största – är att jag nu flyttat in i min nya lägenhet.

Det blev bra. Det blev riktigt, jävla bra.

En trea, fin, ny, fräsch.

En stor balkong.

Ett fönster i badrummet! Inte helt fel det heller efter alla fönsterlösa badrum på sistone.

En trappa upp från förrådet, lätt att hämta/lämna grejor.

Ungarna gillar det också. Och nära mellan far och mor nu.

* * *

Jag har kommit in i fas 2. Det vill säga, efter flyttkaoset, när man först bara är utmattad och allt står i lådor och det är kaos. Sedan… börjar man rådda med en sak här, en låda där, en tavla upp, en möbel sätts på plats, etc.

Nu har finliret alltså börjat. Gardiner, rullgardiner, hänga upp på väggarna. Komplettera med fler möbler. När råd finnes.

Så till slut  börjar kaoset ge vika, och se ut som ett hem. Ett nytt hem, mitt, vårt hem.

Vårt Nya Hem.

Jag är så stolt – ja verkligen är stolt rätt ord – att jag överväger att döpa det till något patetiskt överdrivet och checka in där på sociala medier. Bara för att göra en grej av att det här här jag bor, och jag gillar det. Funderar på att kalla incheckningen för The Hacienda, utifrån den rymliga balkongen, med blinkning åt Manchester-klubben som favoritbandet New Order köpte och drev under ett antal år. (Jag låter idén mogna en tid så att jag förhoppningsvis överger den…).

* * *

Men kassan är ju körd i botten förstås. Bidragande orsak: sportlovet. En härlig tid med ungarna till fjälls. Men ack så dyrt. Ingen överraskning alls numera, man betalar och inser att det är en kort tid av skön semester ihop som måste få kosta lite någon gång då och då. Men som ensam förälder är det ju en halv löning i princip som ryker. Det sker ju inte utan konsekvenser. Nu tänkte jag ligga lågt en tid med utgifter… men det var värt varje spänn ändå. Fantastiska dagar ihop.

Nåja, ihop… lite större barn är helst med kompisarna i skidbacken. Men det är helt okej. Så nöjda och glada de varit. Och jag har funnits till hands när de behövt mig. Om så bara för att kompisarna försvann, då åker man helst med pappa…

* * *

Ändå drog jag på Ikea och spenderade idag, trots solskenet ute. Ville få saker att hända i lägenheten. Och ikväll har det dykt upp lampor, krokar, mattor med mera. Nöjd tar jag nu en bärs och går till tv:n. Nu får det vara nog grejat för idag. Rullgardiner får vänta, men är redo… Dock gardinstångsproblematik, gillar inte att Ikea kör egen standard som inte matchar de old school-hållare som satts upp av byggarna. Ska undersöka var man hittar de där rackarna… gissar på Jysk eller dylikt.

* * *

Och imorgon blir det jobb, men kanske en träningsrunda i någon form på förmiddagen. Fördelen med aktivt sportlov är att man är så trött om kvällarna att det blir tidig sänggång och tidig revelj varje dag – det går inte att sova längre än sjusnåret. Väl utnyttjade dagar med andra ord.

* * *

Det finns fler saker att skriva om, och något som inte är så kul, men som jag lagt bakom mig. Men idag får det positiva lysa starkast.

Fin dag på hoj

IMG_5834

Jo men det har ju körts Cykelvasan igen. Bilden föreställer en av de första startgrupperna, det vill säga de aningen snabbare cyklisterna, i väntan på start.

Det var en intensiv helg, precis som i fjol, denna augusticykelhelg.

Full speed, köra bil till svåger, hoppa in i hans bil, åka till Mora, inkvartera via kanonbra Air B’n’b hemma hos ett par i villa. De hade tre rum fyllda med sex cyklister. Och var mycket trevliga och hjälpsamma.

Så nästa morgon, upp vid fem, iväg efter frukost mot Sälen med bil. Start strax efter nio. Sedan full gas i några timmar. 3,36 blev sluttiden – en halvtimme bättre än i fjol. Gissa om jag var nöjd? Det rullade på bra, inga tekniska problem (trots att det fanns förutsättningar… bakhjulet lät inte bra innan, jag hann inte få hem ett nytt förrän det var för sent. Hämtade ut och monterade det efter Cykelvasan…). Och inga vurpor eller skador. Tro mig, det är en del som skadar sig, en del rätt illa. Jag åkte förbi en kraschad cyklist som låg paketerad i en bår, med ambulanspersonal omkring sig. Han bara jämrade sig, måste ha haft grymt ont. Hoppas det var lindrigt om än jobbigt, något som repar sig. Nyckelbenen exempelvis är utsatta vid krascher på cykel…

Så efter målgång: duscha, käka, in i bilen och hemåt, övernattning hos svåger och sedan sista biten hem.

Full gas denna helg som sagt. Känns nästan overkligt efteråt.

Jag hade en känsla under loppet att jag kunde trycka på mer än jag gjorde, fast det gick fort ändå. Med en mil kvar till mål trodde jag nästan inte på min cykeldators tid – kan det verkligen stämma? Jo, det stämde.

Det är en härlig enorm mängd människor som cyklar i varierad fart och med varierade ambitioner. De flesta är väl som jag, kör för att det är kul och kanske för att förbättra en tidigare tid.

Enorm organisation kring loppet imponerar också. 13 000 cyklister ska iväg från Sälen till Mora, det är mycket transporter av cyklar och väskor hit och dit… imponerande som sagt.

Efter hemkomst har jag inte cyklat alls på fyra dagar, men i går blev det en kortare tur. En normal runda, efter alla långpass senaste tiden. Rätt skönt. Ändå blev jag trött.

Noterat

I brist på bättre rubrik… Spontana tankar jag får.

  • Jag har tagit död på tre nyinköpta växter under mindre än en veckas frånvaro. Nästa gång ska jag komma ihåg att ställa undan växterna från gassande solfönster…. ändå var det neddraget, men tydligen känsliga prylar det där… jag har aldrig varit någon med ”gröna fingrar”, det blev än en gång tydligt.
  • Mitt cykelintresse är en ingångsport till att handla ungefär hur mycket cykeldelar som helst under obegränsad tid… alltid är det något som pajar eller slits ut… det positiva är väl ändå att jag lär mig allt mer om hur jag gör själv, i stället för att lämna in. Nu väntar byte av framhjul, eftersom det nuvarande blev skevt vid en vurpa. Nytt hjul anlände med postpaket, bara att skruva fast (hoppas jag). Och så får man ständigt köpa nya specialverktyg, en anledning till viss matthet… men när man har dem, då har man dem. Kommer till bruk igen säkerligen.
  • Har snabbvisiterat släktingar som har det gott ställt, minst sagt. Man blir både imponerad och avundsjuk. Somliga har verkligen gott om stålar… Men kul dagar för ungarna, hos släktingar som hade allt… fin ”stuga” (villa) vid havet, egen brygga, flytande bastu, båt, vattenskoter, etc. Man får njuta av stunden, och kanske en dag få tag på en egen liten stuga…

Lördagstankar


Några tankar för  stunden.

Jag har lätt att imponeras och bli lite avis på de som är mycket mer avancerade än jag inom cyklingen. Jag ska sluta med det och i stället inspireras av dem. Behöver ny input för att öka min utveckling, höja mig. Då är det bra med förebilder som ligger på högre nivå.

Har börjat ta mig an pinsamma blinda fläckar i min musikhistoria. Nu är det Led Zeppelins första som rullar hemma. Man lär så länge man lever.

Inreder vidare. Nya tavlor, gardiner, blommor. Blir bra. Inreder köket med svartvita canvastavlor. Och en kaffeaffisch…

Tomt i lägenheten. Ungarna hos mamma i några dagar. Sedan kör vi järnet igen på en road trip resten av veckan, sista semesterveckan står för dörren. Njuter lugnet, så gott det går. Ändå blir det tomt, förstås.

Har nog lyckats gå ner i varv bra. Har inte koll på dagarna, har inget inbokat, har haft några fina cykeldagar och några stranddagar. Kommer att vara rejält utloggad i skallen när jag ska logga in igen på jobbet…

Gör tråkiga saker när andra har fest och somrigt lördagskul. Tvättar, grejar hemma. Lite ensamt men är rätt tillfreds ändå.

Ny maträtt upptäckt. Fräste en purjolök, rörde ner grön pesto. Voíla! En ny pastaröra skapad, smakade bra.

Snart chips, en Spendrups och en film. Sedan godnatt, imorgon ska det cyklas igen. Börjar inse att jag måste ut under förmiddagen, det blir bäst då. Blir allt segare senare på dagen när det gäller träningen.

Platser man inte fått se om inte…

Jag cyklar i skogen mycket och ofta.

Det är träning, motion, avkoppling, njutning, glädje, smärta ibland, men otroligt berikande i mitt liv.

Det är också naturupplevelser. Man tar sig långt på hoj. Och utforskar platser som aldrig skulle ha besökts annars. Gläntor, stigar, passager som etsar sig fast i minnet.

Idag körde jag en runda som blev cirka fem mil lång i slutänden. Det var en kombination av slingor, stigar, skogsvägar som jag genom åren lärt mig genom egna turer och även vägar som andra hängivna cyklister delat med sig.

Man kan nog säga att cyklingen har vidgat mina vyer, det finns alltid mycket mer att upptäcka där ute. Fynd av en ny fin stig kan ge en ren kick av upptäckarglädje.

Här är några bilder från dagens tur. Passagen över den stilla skogsbäcken är en favoritplats.


Grön passage över ett torrt och fult kalhygge – ett hygge som inte fanns där för ett par år sedan.

Cykelvasan – check!

Då var det gjort. Jag har cyklat Cykelvasan 94 km. En het och dammig dag blev det, och det gick över förväntan. Både tidsmässigt och hur det kändes i kroppen. 

Jag hade bra ork nästan hela tiden och kunde ösa på så mycket som jag ville. Sega uppförsbackar tog jag långsamt och metodiskt, långs utförslöpor trampade jag som besatt på tunga växlar, enligt min medföljares råd: trampa mycket när det går lätt, slösa inte energi i uppförsbackarna. Ett bra råd som funkade för mig. Cyklade in i mål på lite över fyra timmar. Hade förberett mig på närmare fem… En seger! 

Hela helgen känns mycket lyckad och det var nästan lite jobbigt att komma hem till vardagsfixet igen eftersom jag haft så kul borta.

Strax före start i Sälen.

Hoj redo för stordåd, liggande längst fram i startfållan.

 
 

Många i väntan på att få gå in i startfållan., 12 000 var anmälda… de flesta hade redan lämnat Sälen när bilden togs.

 

Trampdags

På lördag gör jag debut i Cykelvasan.

Mål: vara med och ta mig till Mora helskinnad.

Det lär förhoppningsvis lyckas, ska försöka trampa på bra hela loppet men hur orken räcker till blir ju avgörande förstås. Tiden är inte viktigast denna gång, kanske mer nästa gång om jag vill göra om det.

Hur som helst ser jag fram emot en spännande cykel- och reshelg.

  

Raderar och frigör

fotboll

Känslan när man raderar alla framtida händelser i Google-kalendern i en varje vintervecka återkommande serie av barnträningar, eftersom säsongen är slut…

En känsla av lättnad och befrielse, efter månader av stress för att hinna med träningar och aktiviteter, kväll efter kväll, helg efter helg.

Känslan räcker… en kort stund.

Sedan varvar fotbollssäsongen upp med förnyad kraft.