Sommarens minnen bär vi med oss

Okej, det kommer en höst i år också. Sandslotten sopas bort av kallare bränningar.

Men vi spar det goda från denna sommar i minnet, att ta fram och längta tillbaka till i kyligare tider.

(Slottet var inte min skapelse, bara lånad som motiv från en blåsig kväll på en strand vid Norra Kvarken.)

Annonser

Avisvisit

Lång paus i bloggen men här är några rader.

Sonens andra familj, dvs flickvännens, har det gott ställt. Villa, fina bilar, sommarställe vid havet.

Jag blev övertalad att låta honom övningsköra dit en kväll, jag tänkte direkt att jag bara skulle släppa av honom och återvända hem igen. Utan snack.

Men så klart. Det togs emot stort på gårdsplanen, skulle visas runt och berättas släkthistoriken i stugområdet och visas på den närbelägna badstranden. Ägor, skog, maskiner, renoveringar, kommande släktfiranden, etc gicks igenom eller beskådades innan jag var klar.

Det hölls god min. Jodå. Öste lovord om vad fint och härligt.

Men inom mig. Avis. Någe jäkulskt.

Min verklighet är så skylångt ifrån detta liv.

Åkte sedan snabbt tillbaka till min lägenhet i stan.

Tänkte ändå att vad kul för sonen som får ha allt detta också, och det kändes lite bättre.

I rörelse

Fick infallet att läsa upp Karin Boye för min 17-årige son i ett litet fjälltält vid Kebnekaise. Det var fint (tyckte åtminstone jag…).

Tyckte just raderna passade oss, om att man sover bäst på platser där man bara vilar en natt. (Jag sov visserligen halvrisigt på knöligt underlag, och det var två nätter vi tältade där, men gillar idén ändå).

I rörelse av Karin Boye

Första versen uppläst av poeten själv.

Resandet

Det är den tiden på året när folk reser bort. Långt bort, Hawaii, eller mer vanliga resmål som Grekland och Spanien. Instagram och Facebook flödar av bilder.

Jag är inte i position ekonomiskt att göra sådana resor. Kanske något i resväg går att genomföra nästa sommar, eller nästa höstlov.

Det är svindlande vilka ekonomiska murar som rest sig efter en separation. Menar: folk reser bort flera gånger per år med sina familjer. Sportlov i fjällen, påsk med kanske, utlandsresa (all inklusive) på sommaren, Londonweekend på höstlovet, en liten extratripp på nyåret…

Kanske 100 000 kronor? Det handlar om stora summor som ska sparas in under arbetsåret. Hur klarar man det?

Jag vet ju egentligen. Man sparar. Även barnbidraget. Man håller ihop, separerar inte. Man bor i hus som man köpt för åratal sedan. Dyrt då men billigt idag, om man jämför. Man bor i sina föräldrars stugor och bjuds med på föräldrars firarresor när de fyller jämnt.

Men viktigast kanske: Man har delade kostnader, dubbel inkomst. Det blir över, går inte bara jämnt ut varje månad.

Det är billigt att hålla ihop.

Men.

Det är många som inte kan, vill eller borde hålla ihop. Det är inte bara ekonomi det handlar om. Och fasen innan man når hyfsad ekonomisk balans igen kan bli långvarig.

Det är många som inte har de här resvanorna. Jag ser det omkring mig. Bra folk som stretar på, hälsar på släkten och gör inrikes resor – eller stannar hemma på loven och turistar i närområdet. Jag är ju sådan själv. Kollega sa att man får resa med ett barn åt gången. Det finns fördelar med det också. Nära kontakt till exempel.

Sedan är ju det hysteriska resandet ett problem i sig. Det är inte hållbart för vår värld.

I sommar blir det släktbesök med midsommarfirande i norr. Det blir fjälltur med son. Det blir någon cykeltävling för egen del i hittills okända norrländska fjällmarker. Lite så. Inte så storslaget, men jag hoppas på några fina dagar på strand vid hav också. Lite hemmaturistande och cykling. Sedan är jag ganska nöjd. Fyra veckor går undan.

Sedan har jag ju en spännande situation

med en annan fin person,

någon som kommit in i min zon

– det kan rentav bli till en relation…

Så jag klarar mig. Jag klagar inte. 😉

At the end of the day, all I want is to love and be loved….

Nya dörrar öppna

Inlägget Charm berättade om en ny kontakt.

Vi har setts nu. Två gånger.

Jag tänker ”hold your horses” men det är en bra känsla i denna nya bekantskap.

Vi kommer att fortsätta ses, och har en del kontakt.

Vad det leder till, vet man inte än.

Men bara vetskapen att detta kunde hända är upplyftande. Oavsett.

No limits, no fear

Jag har varit lite nöjd på senaste tiden.

Jag har gjort en bra ekonomisk upphämtning, av en situation som var kärvare för ett år sedan.

Hade ett amorteringsmål, det är uppnått exakt i tid. Hade lite flyt, fick en extra oväntad peng och den kom till användning.

Nu ser jag sommaren an, med tillförsikt.

Inga storvulna långresor på gång.

Men det kommer att vara stabilt, det jag gör, på egen hand och med barnen.

Vad rubriken syftar på?

Tja. I fjol hade jag en kreditgräns vars avgrund jag kämpade mot, i år har jag inga sådana problem alls utan står stadigt på egen kassa.

Ligger bra till. Känns skönt.

Charm

Skriver med en person.

Charmas av henne.

Antingen är jag lätt utsvulten på respons,

Eller så är hon det. Charmig.

Trivsam känsla ändå.

Mer vet jag inte nu.

Njuter av stunden. Ögonblicket.

***

Helgen som gick blev minnesvärd.

Två dagars cykeläventyr med gammal god vän.

Svett, flås, puls, mjölksyra i låren.

Skratt, bus, vara grabbiga som bara gamla vänner kan.

Solsken, eld, fågelsång,

Nattsittning vid brasan.

Stugliv. Whiskyhutt.

Det var livet på en pinne kan man säga.

Nattvila välkommen

Lägger mig i bäddsoffan

Trött men nöjd

Skymning efter gassande varm dag

Balkongdörren får stå öppen inatt

Gardinerna fördragna

Norrländsk försommarnatt ute

Ljuset är här igen

Bilar väser förbi ute på gatan

Barnen sover, andas lugnt i sina sängar

Imorgon kommer snart

Alltid imorgon

Godnatt för idag